Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 3

Frågan om Hjelmarens sänkning. (Förts fr. gårdagsbladet.) Vid betraktande deraf, att de lägsta ställen: är sig minst 0,5, i allmänhet 1,0 fot öfver me delhöjden, syntes jordbruksintresset kunna vara fullt belåtet med en sänkning under medelhöjd af 5,5 å 5 fot, hvarigenom ock en landvinning af vid pass 2000 tunland skulle uppkomma; mev denna jord ansågs icke odlingsbar, utan blot: one till framalstrande af gröfre foderväxter. eraf dock goda skördar kunde påräknas. Der emot skulle en reglering till hittills iakttagna lägsta vattenytan ej medföra odlingsbarhet och edes ej heller vid närvarande åsigter tillfreds ställa strandegarne. Den förhöjda inkomst, som ett tunnland jord efter sänkningen och verkställd odling borde lemna, upptogs till 5 rdr rmt. Intogos nu iberäkningen blott de 26,000 tunland, som direktör Johnson ansett fullt odlingsbara, SNS en årsinkomst af 130,000 rår, hvilket, kapitaliseradt efter 5 procent, gjorde 2,600,000 rdr. Dock anmärktes, att endast förståndig odling verkade detta resultat, och att, en sådan förutan, fälten efter odlingen ej blefvo bättre, utan de första åren snarare sämre. B) Trafiken. Efter redogörelse för det sätt. hvarpå, och upp: räknande af de hamnar, hvarifrån segelfarten å Hjelmaren bestrides, beräknas fraktbeloppet till 80,000 skT samt vidpass 5 å 6000 passagerare: öch yttras i öfrigt, att tillintetgörandet elle skadändet af den nuvarande sjökommunikationen mellan Hjelmarens omgifningar och Mälaren så mycket mindre varit ifrågasatt, som äfven jordbruksintresset önskade dess bibehållande; men då redan nu klagades öfver svårigheten att navigera Hjelmaren, och dessa svårigheter skulle med en större sänkning naturligen ökas, före slogs att utdöma de nu begagnade seglande fartygen och i stället inrätta en åvgbogsering med grundgående lastpråmar af jern, hvilka medgif va en nedsättning i nuvarande segeldjup från 7 till Å å 5 fot, eller hvad som vanlige: vid båt leder begagnas. För varuafsändare och afhemtare vore naturligtvis detsamma, på hvad sätt deras effekter transporterades, blott fraktomkostnaderna ej i anledning af sänkningen ökades. samt åtminstone samma säkerhet för ordentlig behandling och framkomst på beräknad tid gr ranterades afsändarne. Ifall omkostnaderna för varutrafiken med ångbogsering ej skulle betäckas af fraktbeloppen efter nuvarande pris borde strandegare tillskjuta bristen; hvad åter angingt ordentlig behandling m. m., egde ångbogsering företräde deruti, att effekterna både hastigarc och på säkrare beräknad tid kunde framkomma. Fartygsredarne åter kunde ej fordra annat än antingen utbyte af sina fartyg mot andra, efte: det nya vattendjupet afpassade; hvarefter de. liksom hittills, med eller utan tillskott af strandegarne kunde ombesörja varutransporten, eller ock lösen för fartyg med tillhörande magasiner. bryggor m. m., varefter strandegarne sjelfva i ade ett rederibolag. Slutligen omnämnde: rörande passageraretrafiken, att den kunde med mera grundgående fartyg fortgå; och såsom varande af lätt föränderlig natur borde något ersättningsanspråk af betydenhet i detta afseence ej uppkomma. C) Hjelmare kanalbolag. Om vattendjupet nedsattes efter båtledsmått, kunde trafiken utan allt afbrott ostörd fortgå. Bolagets ängsvattenledning, såg och gvarn må ste likväl då ombyggas samt ersättning för om byg naden lemnas. ; kulle åter fortfarande hållas 7 fots segeldjup. kunde sådant ej ske utan ombyggande af kana lens öfra del, hvadan då tillkomme kanalbolage: ersättning ej allenast för dennäå ombyggnad jemte ombyggnad af de verk, som förat än nämnda, utan ock för inkomster, hvilka unde: byggnadstiden gingo förlorade. IT NEN SERSSUEST