Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 2

te amor, qvinnan är dock i stånd att med n blick skapa hjeltar och att af den simpaste klump göra en lefvande amorin. Och om målaren kan naturtroget återgifva elt insigte med dess fåror och skrynklor, så är let dock större konst att jemna en pannas veck, såsom en qvinna. kan det. Det må lutligen lyckas skalden att dikta ett para-:; lis, men det är endast qvinran som kan åt nannen skapa ett paradis på jorden. Så-: anda vann talaren sit ändamål ätt öfverjevisa de församlade om det högst rikti aj ti att af allt hjärta dricka a nernas skål. — Härefter afsjöngs på melodien till den ,ekanta danska folkvisan: CHerr Peder kasted Riner over Spange följande intagande stycke af Chr. R.: Den glade Stund kan ingen af o3 glemme, Da vi var Smaa, og der var Jul derhjemme; Dengang vi sad i Mörke, Med Hjertet Hop i Hop, Og, angst af lutter Glede, Saae Dören springe op: Paradis, drömt saa mange Gangel Skjönne Tra, Tre foruden Slange! Jule-Tre! Saa voxte vi fra Nödder og fra Kager, Men Lysten voxte efter andre Sager; Den hele Verdens Rige Blev os et Juletrae Med mange gyldne Frugter I sine Grenes Le; Höit hang Rom som en deilig Stjerne: Plukke den vilde vi saa gjerne — Plukke den. Og videnom vi foer i Verdens Rige, Og Alpekongen laante os sin Stige; Og Handen ud vi rakte; Og Roma kom vi ner, Og Flitterguld var ikke Dens farverige Sker; Oldtids Kraft tendte Straaleglandsen, Sang og Konst fletted sig i Krandsen — Sang og Konst. Men selv med Rom tör frit i Skranken trede Hin söde Lyst, hin hjemmefödte Glade! Den komme som en Granduft Og give Sang vor Röst, Den legge som et Sneblink Om Laurens dunkle Bryst! Langt fra Rom, langt fra Ponte molle Romersk Jul Tanken da vil holde — Romersk Jul! Björnstjerne Björnson gjorde en text till Jantzlers teckning af ett jul-landskap. Detta oetiska föredrag slutade med erinran om ien gamla sagan om kyrkklockan, som ade sjunkit i sjön, och hvars klang i ouppvinnelig grad öfvergick alla andra lockar verlden. Sagan förmäler att det icke kan yckas för några andra att tega upp den, in tre bröder som göra försöket Under tystsad och endrägt. Det hade ofta försökts, nen utan framgång; men i klart och stilla -äder kunde man se klockan stå på sjöns sotten. Man kunde väl tänka sig att om let någonsin skulle lyckas, skulle det ske i n sådan julnatt som denna: ?Vore icke lenna säga vår -egen historia och Kunde cke vi här närvarande hoppas, att den xlocka, hvars klang är så outsägligt herrig, icke är för alltid förlorad och att om vi uti trofast förbidan ställa vår konst och vetenskap under religionens fana, skall en sång den heliga julnatt komma, då vilkoret i sagan skall blifva uppfyldt?. Med detta föredrag lyckades Björnson så tala julen in i allas hjertan; att religionen blef en hedrad gäst i vårt verldsliga gille, och då en hand slog an melodien till Deilig er Jorden, preogtig er Guds Himmel?, sjöngo alla, som om det varit just detta man sutit och väntat på. Sedan detta intryck fått lägga sig och tanken på hemmet och hemmets högtid hade vikit för verkligheten, höll en dansk kandidat Scharling ett muntert föredrag om glädjen att få höra modersmålet af så många på en gång, sedan man under resor i Orienten så sällan mött det skandinaviska språket. Derefter föreslogs en skål för professor Bissen och en för konsul Bravo; och som aftonen nu var långt framskriden, föreslog, på julkomi tns vägnar, målaren Winge ällskapet att röra på sig, så att salen måtte kunna rödjas ar till dans, medan man i ett annat rum :ottade bort de inkomna julklapparna. Under skämt och gamman plundrades julgraen, och jemförde man sina julklappar som riktiga barn. Blulligen dansades ännu ett par timmar inpå natten. bemsksssssstendekotvnnieR