Aftonbladet – 9 januari 1862, sida 1

vi räknat på att tillbringa tillsammans, skola se oss längre från hvarandra, än vi någonsin varit, och detta genom mitt eget åtgörande. Men då jag berättar hvad som händt, är jag viss på, att du skall finna, alt jag bandlat rätt uti att draga fördel af ett anbud, på en gång så oväntadt och så förmånligt för min framtida bana och för det öde, som du skall dela med mig. Du vet, min Mary, att du redan för länge sedan beslutit äg för att bli en artists trogna maka och att tillåta mig älska min konst med en passion, som du lofvat att aldrig bli svartsjuk på. Om endast någon indrägtig plats, några la att förtjena penninän hvilket i några år skulle ha skiljt mig rån dig, hade erbjudits mig, skulle jag antingen ha afslagit anbudet eller åtminstone icke antagit det utan att rådföra mig med dig; men hvad som nu erbjudits mig är ett opåräknadt tillfälle att uppodla talanger, som med tiden skola göra mig utmärkt, att utbilda en gåfva, för hvilken, om den finnes, jag måste ansvara inför gifvaren, och som jag ej får låta ligga slumrande iutöfvandet lott och bart af en nästan mekanisk sysselsättning. Jag tror, att jag eger denna dyrbara snillegåfva, emedan mina lidanden och fröjder äro af en egen beskaffenhet och förbinda sig med en högt uppjagad entusiasm eller en oförklarlig nedslagenhet, hvilka båda äro okända för dem, hos hvilka denna elekiriska gnista aldrig vibrerat. Fordom, min älskade Mary, föreföll mig en resa till Italien, till detta konstens, musikens och inspirationens land, vara en dröm, som aldrig kunde realiseras. Jag har hört andra beskrifva naturen i dessa södra klimat, den harmoni hon inblåser i själen, hennes himmels inflytande på inbillningskraften, och till och med hennes välgörande verkan på lynnet, och jag har längtat med en fruktl.is loch brinnande längtan att der få dväljas bland mina drömlika ingifvelser, min inbillnings ofullkomliga, men, såsom jeg innet