Aftonbladet – 7 januari 1862, sida 3

p s Johan Ridman, att Norstedt samma dag nålen hos hustru Lindqvistanträffats, yttrat, det densamma varit i ryggstyc ket af hennes kofta instucken; samt förre poliskonstapeln Johan Petter Lindroth, att Norstedt, under samtal om nålen, uppgifviti sig hafva fästa den å hustru Lindqvist, hvartill äfven kommer. dels att tilltalade Jerngren erkänt att hårnålen funnits ibland de fru Steuch frånstulna effekter. hvilka Jerngren den 30:de Juli, och således långt innan nålen i hustru Lindqvists kofta påträffades, i makarne Norstedts bostad aflemnat, dels ock att hustru Lindqvist, derest hon vid visitationen vetat sig innehafva och förut på brottsligt sätt åtkommit nålen, då antagligen icke satt den i sin påhafda kofta, der den var lätt att upptäcka; ty och som det icke är upplyst, att förutnämnde dyrk blifvit vid stöldens Rhrötvande Psgegnad finner rådhusrätten hustru Lindqvist icke kunna något ansvar i förevarande hänseendesådömas. ÅA poliskonstapeln Gustaf Lindqvist har ej mindre allmänna åklagaren stadsfiskalen f. d. borgmästaren Mellbin, än äfven fabrikör Norstedt påstått ansvar för det Lindqvist skall hafva varit uti stölden bos fru Steuch sålunda delaktig, att han gömt och nött med tjufven, äfvenom för det han mot oskyldig person föranledt åtal; och har rörande denna ansvarstalån hufvudsakligen förekommit: att Lindqvist, enligt hvad tre vittnen, hustru Josefina Svensson, ogifta Johanna Grönlund och hushållerskan Wilhelmina Norman intygat, tisdagen den 30 sistlidne Juli klockan emellan nio och tio på förmiddagen in nevarit å Svenssons i hörnet af Skeppareoch Qvartersgatorna å Ladugårdslandet varande näringsställe och derstädes, efter intagen förtäring, för vittnena uppvisat åtskilliga guldnipper; samt att Lindqvist, dels då han, efter visitationen i makarne Norstedts bostad, Jåtit stadsfiskalen Kock, i närvaro af andra personer, betrakta de dervid anträffade fru Steuch tillhöriga effekterna, tillika yttrat, som orden fallit, dessa persedlar hade jag redan i söndags i mina händer. dels ock inför rådhusrätten vidgått sig hafva å vittnet Svenssons näringsställe samma effekter uppvisat, dock under bestämdt förklarande, att sådant skett först efter det de blifvit vid visitationen hos Norstedi anhållna. Med vidhållande af nyssberörde förklarande har poliskonstapeln Lindqvist å sin sida åberopat lea vittnen, hvilka, till upplysning om de ställen, der Lindqvist efter klockan nio förmiddagen den 30 sistlidne Juli, vistats, intygat: Skomakaregesällen Carl Johan Tornberg, att Lindqvist varit hemma i sin bostad vid Saltmätaregatan klockan en qvart till tio; hustru Catharina Elisabeth Tornberg, att hon, som gått till Hötorget klockan vid pass nio, då sett Lindqvist på gården till sitt hemvist, samt vid återkomsten från Hötorget, mött honom och konstapeln Wiström, klockan half till tio, kommande hemifrån och gående framåt Adolf Fredriks kyrka; ogifta Gustafva Öhman: att hon sett Lindvist dels klockan straxt efter nio leda sin mineråriga gosse å gården till sitt hemvist, dels ock klockan half till tio stå DE atan der utanför, samt närmare klockan half elfva å Stora Humlegårdsgatan mött Lindqvist och Wiström, som skyndsamt gått uppåt Ladugårdslandstorget: enkan Maria Christina Carlsson, att Lindqvist. klockan straxt efter nio varit hemma; hustru Helena Andersson, att Lindqvist uppehållit sig i sitt hemvist klockan en qvart till tio, samt skräddaren Gustaf Keding och hustru Charlotta Hägerstrand, att de å Hötorget samtalat med Lindqvist, Keding klockan närmare tio än nio och Hägerstrand tre qvart till tio, hvarförutan ett af Norstedt åberopadt vittne, verkmästaren Anders Petter Andersson, förmält att Lindqvist klockan tre qvart till tio den ifrågavarande förmiddagen samtalat med vittnet utanför huset n:r 27 vid Skepparegatan och derefter oafbrutet till klockan öfver tio varit i vittnets sällskap. Vid öfvervägande af den bevisning, som sålunda och i öfrigt å ömse sidor åberopats, har rådhusrätten, hvad angår delaktighet i stölden icke kunnat finna någon omständighet, som styrker berörda anklagelse, destomindre som, efter hvad upplyst är, Lindqvist i sin egenskap af poliskonstapel icke allenast anställt visitationen i makärne Norstedts bostad, utan äfven, efter hos öfverståthållareembetet för polisärender gjord anmälan om förhållandet, låtit värdera och tull egaren återställt det anhållna tjufgodset; i följd hvaraf ifrågavarande anklagelse varder såsom obefogad af:rådhusrätten-ogillad; menenär, på sätt förut är anmärkt, tre sammanstämmande vittnen intygat att poliskonstapeln Lindqvist. innan visitationen i måkarne Norstedts bostad verkställdes, mnehaft det dervid anträffade tjufgodset, samt detta törhållande, äfven om, hvad ikväl ej är händelsen, dess tillvaro bestämdt motsades af de icke sammanstämnfande vittnesberättelser, Lindqvist åberopat, i allt fall, på grundaf 20 i 17 kapitlet rättegångsbalken, nåste desto heldre anses vara lagligen styrkt. som Lindqvists förut Omförmälda yttrande till stadsfiskalen Kock antyder; att Lindqvist redan söndagen näst före visitationen haft IK i sina händer; alltså och då Lindqvist följaktligen, ehuru han icke kan anses ofvertygad att hafva åtit aflemna tjufgedset i makarne Norstedts bostad, helst, enligt den bekännelse tilltalade Jernsren afgilvit och på grund af hvilken han blifvit sakfälld, en person vid namn Larsson skall lemrät honom godset till försäljning och dervid omtalat den oärliga åtkomsten deraf, likväl till ast ligger att hafva gjort ett fåtlant, till sma följder för makarne Norstedt skadligt, aflemnande möjligt, derigenom att Lindqvist i egenskap af poliskonstapel icke, sin tjenstepligt likmätigt, genast till Kongl. poliskammaren öfvertlemnat tjufgodset så smart ham deraf kommit i besittning, eller, derest godset derförinnan bort värderas, vårdat det så, att det icke kunnat af Jerngren eller någon annan obeh5rig person åtkommas, anser rådhusrätten poliskonstapeln Lindqvist icke kunna undgå ansvar för en svårare brottslighet eller förseelse i tjensten, samt pröfvar förtby, i saknad af annan tillämplig straffbestämmelse, rättvist i förmåga af 1 kap 7 8 Utsökningsbalken fälla honom, Gustaf Lindqvist, att för samma förseelse böta till de fattiga så stort penningeb-lopp, som motsvarar hans lön under fyra månader såsom Rotiskonampet :Her, om tillgång till böterna saknas, undergå motsvarande i lag stagadt fängelsestraff. Emot poliskonstapeln Fredrik Wiström har fa brikören Norstedt, likasom allmänna åklagaren, framställt enahanda ansvarspåstående som emot konstapeln Lindqvist; men enär, vid det förhållande att något vitsord icke kunnat tillerkännas enkan Johanna Maria Carlssois vitnesmåk hvarken Norstedt eller åklagaren styrkt att Wiström varit på något sätt delaktig i den hos fru Steuch föröfvade stöld eller i ävägabringande af åtal mot oskyldig person; alltså pröfvar rådhusrätter rättvist poliskonstapeln Wiström frin allt ansvar i anförde hänseenden befria. U äggning har ansvar blifvit yrkadt af allmänna åklagaren å poliskonstaplarne Lindqvist och Wiström, dels för det de skola beskyllt makarne Norstedt att hafva blifvit för stöld straffade, dels ock för missfirmelser mot i målet hörda vittnen; af fabrikören Norstedt icke allenast å konstaplarna Lindqvist och Wiström för berörde beskyllning. utan äfven å hustru Lindqvist för det hon tillvitat Norstedt att hafva innehaft den fru Steuch fr-nstulna hårnålen: af k nstapeln Wiström å fabrikören Nor