Aftonbladet – 7 januari 1862, sida 2

KR CN — Från Stavanger i Norge skrifves den 23 Dec., att man i Findaas församling i Sönste--bövaagen omkring 14 dagar förut hittat em liten rund flaska aftjockt glas, alldeles öfvergrodd med skal och mossa, i hvilken flaska tvänne papperslappar af följande lydelse voro inneslutna: On board the ship Adrian from Glasgow to S:t Petersburg 17th August 1840 in the English Channel. All vell, encountered a terrifick gale on the 1öth velin the foremast vent by the bord the maintop is much damaged. However ve have been able to proceed on our voyagen. Commander: H. B. Aitken, vritten by one of the-crev. (I öfversättning : Ombord på skeppet Adrian från Glasgov till S:t Petersburg 17:de Augustil. 1840 i engelska kanalen, Alt väl: öfverföllos af en förskräcklig storm den 45, då. fockmasten I gick. öfverbord och storstången är mycket skadad: Vi hafva ändock varitistånd att fortsätta resan. Kapten: H.B. Aitken. Skrifvet af en bland besättningen.) This paper was found by the Jenny Lind for Brasil on the 10th August 1848 when after reading it we returned it to the water with shis one. Some af our men are suffering from scurvy, but :the rest åre doing well. Commander: H. W. Win, : this was written by the first Mate of the Jenny Lind. (I öfversättning: Detta papper fanns af tJenny Lind på väg till Brasilien den 10 Augusti 1848. Efter att hafva läst det, öfverlemnade vi det på nytt åt vattnet, tillika med det här. Några af vårt folk hafva lidit af skörbjugg, men de öfriga må väl. Kapten: H. W. Win. Detta skrefs af första styrmannen på Jenny Lind.) — Vid den 30 Dec. förrättadt rådmansval i Söderhamn blef rådman Jernberg återvald. Till extra rådman, i stället för guldsmeden Wedin, valdes åldermannen Å. A, Sannberg — Kommerskollegium har meddelat följande patienter, nemligen: åt James Cooke från Manchester, under 10 är, å af denne uppfunna förbättringar i svyedningen och appreteringen af väfnader, garn, filt och andra dylika ämnen, fvensom i det maskineri eller den apparat, som för sådan behandling användes; åt kommissionslandtmätaren G. Hogner och mekanikern O. P. Hamberg, under 5 år, å ett af dem konstrueradt nytt betsman eller vägningsinstrument för menige man; samt åt magasinsförvaltaren C. U. Dahlberg, under 4 år, å en af denne gjord uppfinning att af torf och stenkol tillverka färgämnen, användbara till målning i såväl vattensom oljefärg. — —— — Till tjenstgöring på flottans Karlskrona station under 1:sta qvartalet 1862 äro kommenderade: I krigsrätten: kommendörkapten Meister, kaptenlöjtnanterna Pihlgard och Lagerheim, premierlöjtnanterna Lagerberg och Lemnell samt sekundlöjtn. Hubendick. I sjukhuset: kommendörkapten Indebetou: I varfsbesigtningen: kapten Danckvardt, kaptenlöjtn. A. von Krusenstjerna, premierlöjtn. C. G. von Otter och sekundlöjtnant Starck. I bageriet: premierlöjtn. Koskull; I magasinet under 1:sta halfåret: kapten.C. Kleman och kaptenlöjtnant Lagercrantz. — I Lunds Weckoblad skrifves: Akad. notarien mag. C. G. Carlqvist har blifvit utnämnd till notarie hos fullmäktige i rikets ständers bank. Efter hans afgång kommer, i enlighet med den under den 4 sistl. Oktober fastställda nya utgiftsstaten för Lunds universitet, akad. notarie-tjensten att indragas och de da mål som hittills tillhört densamma att fördelas emellan akad.sekreteraren och kamreraren, hvilka med anledning häraf erhållit någon tillökning i sina lönebelopp. Genom förenämnda nya utgiftsstat hafva professorernas (så ock räntmästarens) lönevilkor nu blifvit så reglerade, att dessa vetenskapernas målsmän numera, såsom skäligt är, hafva sin goda utkomst. I denna lyckliga förändring jemte den omständigheten att de begge till filos. fakulteten hörande prebendepastoraterna efter sina nuvarande innehafvares afgång komma att från universitetet skiljas, har man helt enkelt att söka anledningen hvarföre prof. Tornberg tagit afsked från prestembetet. ge AN — I det tal, hvarmed irspektorn för Malmö elementarläroverk öfversten grefve Björnstjerna afslutade höstterminen vid nämnde skola, yttrade han bland annat: Julferierna börja nu. De afsluta intet läroår, de-äro endast en hvilopunkt, der ynglingen i hemlifvets glädje samlar nödiga krafter till nya ansträngningar. Att yttra mig öfver undervisningens gång och edra framsteg, är således nu för tidigt. Jag måste dock uttala såväl min som troligen alla närvarandes stora tillfredsställelse med de framsteg sångöfningarne gjort. De hafva redan, jag vet det, skänkt eder mången angenäm stund; dag från dag skolen I mera uppskatta dem. Sången är glädjens renaste uttryck, den mildrar sorgen, lifvar modet och väcker ädla, höga tankar i ungdomens bröst. Jag tackar eder nitiska sånglärare och hoppas att framstegen fortfarande skola svara mot sednaste månaders. Äfven pprningen i gymnastik var rätt vacker, vittnande om såväl lärarens skicklighet som eder flit och goda vilja. Den förkärlek, hvarmedexercisen i somras omfattades, kan icke vara annat än glädjande. Sedan ett tillräckligt antal gevär numera anskaffats, hoppas jag till våren se en rask tiraljördivision skolgossar uppträda på Slottsplatsen. Måhända kanderigenom grunden läggas till en frivillig skarpskyttekår; en kår som Malmö, eget nog, numera ensam bland Sverges större städer saknar. Utan att ingå i ett för dagen främmande ämne, vill jag blott anmärka att en friboren mans första pligt liksom skönaste rätt är att sjelf bidraga till fosterlandets försvar. Innan jag slutar önskar jag fästa ungdomens uppmärksamhet på vigten af de matematiska studierna — en vigt, som ibland förefaller mig vara förbisedd. Jag erkänner villigt, att kristendomskunskap är den SR hvarpå all sann bildning måste hvila. Jag skattar högt de klassiska språken, de lära att tänka, således äfven att uttrycka sig klart. De lefvande språken äro nödvändi a dels för att bibehålla samband med andra folk, dels för att tillgodogöra oss de skatter deras litteratur förvarar. istorien åter adlar sinnet. När man läser om stora, upphöjda gerningar, skämmes man att sjelf tänka lågt; när man ser huru ett föga talrikt folk, som vårt en gång, genom mod, gudsfruktan och fosterlands ärlek gifvit sin riktning åt verldshändelserna, huru det i sekler kämpat som civilisationens förpost mot barbariet, huru när våra krafter brötos och det rogna Finland slets ifrån oss, vi visste rädda itminstone vår frihet och vår ära; när ynglinsen läser allt detta, då klappar SM högre, då xänner: han sig stolt öfver sitt land, stolt att allas svensk, han drömmer då om ett framtida tort och mäktigt Skandinavien. Den yngling, om så drömmer, skall som man veta dö,om så vehöfves, för att förverkliga drömmen. Mon matömatilren kasa d ir då den? — Hy fem