Aftonbladet – 4 januari 1862, sida 3

.Sälla genier kring oss svinga, Sferers harmonier klinga, Anden, löst från. stoftets tvång, Svälvar fri kring himlabanan; Svajande går segerfanan Fram i jubel och i sång. Ren är konstens fröjd, den ljufva, Är en snöhvit, himmelsk dufva, Öfver lifvets djupa flod Fladdrande på hvita vingar. Hon olivens qvist oss -bringar, Väcker domnadt lefnadsmod. Hell dig, di som fick den sälla Lott, att djupt ur rångens källa Dricka gudars dryck! För dig, Hvart din segerfärd du vänder; Brinna bjertan; klappa händer, Strös med blommor skönt din stig. — Som en hägring nyss till norden Kom du; snart dock fosterjorden Älskad dotter börda skall: Söderns mö, med lockig panna, Vill j här bland drifvor stanna; Nordens vinter är så kall. Länge dock skall minnet tala Om din tonkonst; minnets skala Den är ock på toner rik: juft skall dess edagio ljuda Om den tjusande. Neruda Och dess himmelska musik.