Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 3

Det är en systers mun. som ber: Förbannelse må följa er! Sådana voro dessa barns förströelser under vid pass två är, och för Gertrud voro de de lyckligaste hon någonsin upplefvat. Sedan sattes Edgar i skola, och snart derefter for Maurice till en skola i London och jköm sällan till Stonehouseleigh. Allt förändrades. Gertrud och Mary voro visserligen ännu vänner, men det låg nu ingen eggelse för der förra i deras umgänge, och den sednare tog lifvet mycket på allvar och hade mycket att göra i sitt eget hem, många omsorger, tankar och sysselsättningar, hvilka lady. Bird ej förstod och för hvilka hon ej kände något intresse. Och ehuru de höllo af hvarandra, så fanns det ingen egentlig förtrolighet dem emellan; men likväl alltid nog för att hvad ögonblick som helst blifva närmare, såsöm den också gjorde, då ett föremål för gemensamt intresse uppstod. Det band, som förenade dem, var besynnerligt; somliga skola kanske amse det onaturligt, men menniskor äro mycket olikartade, och unga flickor isynnerhet hafva ofta förunderliga skäl till sympati. Visst är det emellerlid att de händelser, som vi skola berätta i ett annät kapitel, voro medlet att föra dem fillsammans och att gifva deras umgänge eit intresse, som det så småningom förlorat under de rista få åren. Kanske det härledde sig af det ena hjertats fullhet och det andras tomhet — någonting som fordr :de ett aflopp hos den ena och tyllandet af ett tomrum Pos den andra. Detta skall lättare förstås, alltsom vår berättelse framskrider. (Forts. följer.)