Aftonbladet – 3 januari 1862, sida 2

verka gagnande på stämningen inom Storthinget och lätta antagandet af de kungliga propositionerna, i hvilka Sverge ansågs vara mera intresseradt än Norge. Notens innebåll var då icke svårt att erfara och personer, som kände det, berättade oss att den i; ett mot Norge mycket välvilligt språk ogili lade syftningen af Anckarsvärdska motionen ochi de i sena gjorda beskyllningarne motnor-; ska folket och dess representanter; att grefve Manderström der förklarade, att motionen hade väckt allmän ovilja i Sverge; och slutli-; gen att den varnade H. M:ts beskickningar för att låta missleda sig af pressen, som antogs skola bemäktiga sig och göra affärer i det misstroendets och splitets frö, som genom motionen hade blifvit utsådt mellan de beggena-. tionerna, men som antogs ej hos någondera skola finna fruktbar jordmån. i Det norska bladet anmärker, att det må-: ste anses högst besynnerligt ifall man ville! påstå, att det skule vara förnärmligt -mot Sverge eller dess utrikesminister att göra en antydning om, att denne utrikesminister 1859 förklarat, att Sverge trots den Anckarsvärdska motionen hyste välvilja mot Norge och den bestående föreningen och att man i sådant fall kunde fråga: har det nu blifvit en förbrytelse i Sverge att hysa välvilja för Norge och föreningen? en förbrytelse för en svensk statsman att vara eller ha varit af den meningen, att den svenska nationen ogillade hätska anklagelser mot den norska? i Bladet upplys:r derefter, att i norska regeringens betänkande den ifrågavarande noten hvarken blifvit citerad eller åberopad, utan att deri blott blifvit sagdt, att vigtiga uttalanden uti Sverge i November 1860 blifvit gjorda i den riktningen, att revisionen icke. vore af trängande nödvändighet påkallad och att klagomålen i den Anckarsvärdska motionen icke funnit stöd i allmänna meningen i Sverge. Om denna det norska bladets framställning af sakförhållandet bekräftar sig, så skulle det bevisa, att den egentliga grunden till hela den mycket omtalade ministerkrisen legat uti faran, alt svenska allmänheten kunde få något nys om hvad grefoe Manderström yttrat uti en officel not rörande norska frågan, och att svenska regeringens ledamöter haft en uppfattning af densamma, alldeles motsatt den som de sedermera omfattade. Hr Sibbern, som står i nära beröring och umgängesförhållanden med de svenska konseljledamöterna, kunde då antagas ha insett, att det skulle vara dessa i högsta grad pinsamt och obehagligt, om uti ett betänkande, som kunde komma att publiceras, någon äfven den lättaste antydning om denna notskedde, hvilken kunde föranleda att den blefve omtalad och dess innehåll möjligen bragt till svenska allmänhetens kännedom. Det norska bladet påstår äfven att den antydning, som skulle ha förekommit i norska regeringens betänkande rörande den försäkran som några af den svenska konseljens ledamöter på förhand sk :lle ha afgifvit i afseend2 på ståthållarefrågan, varit gjord med så lätt hand, att der endast vidrörts, att inom kretsar i Sverge, der den pålitligaste kännedom om opinionen och förhållandena i landet måste förutsättas, delades 1859 de norska ministrarnes mening om, att det rätta erkännandet af brödrafolkens ömsesidiga ställning då hade uppnått en sådan klarhet, att icke at konsideration för förhållandena i Sverge kunde hemtas någon väsentlig betänklighet mot genomförandet af det genom stortinget förberedda utbyta: det af ståthållarebefattningen mot en statsministersbefattning. Liksom vi förut redogjort för de vigtigaste uttalanden som i norska tidningarne, vare sig af redaktionerna eller i märkligare insända artiklar förekommit rörande krisen, ha vi äfven ansett oss böra redogöra för dessa upplysningar, som ifall de bekräfta sig såsom tillförlitliga, hvilket det norska bladet påstår dem: vara, skulle befinnas i högsta grad märkliga. Tills en sådan bekräftelse vunnits, bespara vi oss alla reflexioner . Emellertid torde det befinnas vara käl, att det blir ettslut på hemlighetsmakeriet i afseende på detta, lik-om i fråga om många andra förhållanden. Det finnes inga intressen, annat ön möjligen helt privata, som kunna på ringaste sätt lida och komprometteras deaf att det blir ljus i denna sak och att man får tillförlitligt och fullständigt reda på denna Manderströmska not, som redan spelat en så vigtig rol, i thy att konungen måst midt i vintern resa till Kristiania för att dess existens icke skulle bli röjd i Sverge, sedan den likväl förut blifvit meddelad hela den norska folkrepresentationen. sonson Konungen ha i dag hållit konselj. — Drottningen har till direktionen öfver allmänna institutet. för döfstumma och blinda låtit aflemna en gåfva af 300 rdr, för att dermed bereda eleverna vid institutet glädjefester på Carlsdagen, Lovisadagen och julaftonen. — Magistratspredikan hari dag hållits uti Storkyrkan, dit magistratens ledamöter anförde af öfverståthållaren tågade i procession från rådhuset. Predikan hölls af hofpredikanten Ruus. — Öfverståthållaren gifver i dag middag för mavgistratens ledamötor samt öfverståt