Aftonbladet – 2 januari 1862, sida 3

etern Lösöreköp och underpant.? Till Redaktionen af Aftonbladet. I Aftonbladet för d. 26 Nov. förl. år, n:r 276, finnes intagen en af LandtdomareX undertecknad artikel med ofvanstående rubrik, hvari SLandtdomaren4, under åberopande af och i enlighet med egen och Xsannolikt de flesta af hans medbröders rikliga erfarenhet4, uppträder till försvar för de oskyldigt förkättrade4 s. k. lösöreköpen, men deremot, på grund af den kännedom han under sin tjenstgöring i särskilda tlandsändar förvärfvat om folkets lynne, ställning och behof, uttalar sitt stora Stvifvel på underpants-institutionens gagn teller erforderlighet för vårt land. ?Förkättringen? af lösöreköpen har skett inom så väl lagutskottet vid sista riksdag, som högsta domstolen, i det man dristat uttrycke den äsigt, att dylika afhandlingar i allmänhet skulle vara svekfulla eller åtminstone osanna; och LandtdomarenX, som finner en sådan dom både hård och orättvis, har för att i sin mån vederlägga den och hindra, att den skall vinna laga kraft, nu framställt sin erfarenhet om naturen af dessa transaktioner, som han indelar i två klasser. Säljarne i båda klasserna äro antingen gäldenärer eller personer som behöfva län, i första klassen afsigkomna, och i den andra dtrångerade. I första klassen säljer den afsigkomna till en med honom ?genom slägt4skap, vänskap eller husbondevälde mnärmare förbunden borgenär, för att bereda sig och honom förmån framför ?oskylda och obarmhertiga? fordringsegare, som vilja utpanta den sista kon? ete., hvilket köpslut Landtdomaren? kallar ett tbarmhertighetsverk.? I andra klassen åter, säljer den derangerade till den borgcnär, som hårdt ansätterX, eller ock till den som vill lemna förlag till den derangerades behof, allt under förbehåll af gäldenären, som åtager Sig räntebetalning å skulden så länge egendomen i hans vård förblifver, att om han det förmår, få mot sknldens gäldande, cgendomen återtaga; ett förbehåll, som man dock ej vågar låta i den skriftliga handlingen inflyta. Om nu det ej kan förnekas, att ju gäldenär är lika mycket förbunden att betala alla sina skulder, utan afseende på borgenärernas större eller mindre barmhertighetX, så att den borgenär, som är färdig att utpanta den cis a kon, är till betalning för sin fordran berättigad lika mycket som den ?barmhertiget vännen, slägtingen eller husbonden, lärer en afsigkommen eller med andra ord, konkursmessig gäldenärs åtgärd att till egen och den barmhertiges4 förmån på de toskylda och obarmhertiga borgenärernas bekostnåd, genom lösöreköp afhända sig egendom, som rätteligen bordt tillfalla alla borgenärerna, näppeligen kunna betraktas annorlunda än såsom ett svek af så betänklig beskaffenhet, att säljaren, om icke af 4Landtdomaren, så åtminstone af de flesta bland hans medbröder säkerligen skulle, derest åtal skedde, dömas till ett ansvar som komme ätt utgöra ganska kännbar betalning för den honom af köparen så oegennyttigt visade i barmhertigheten, hvarföre också gäldenäi ren, efter insändarens tanka, gör rådligast luti att äkta sig för dylika köpande vänner. i Att första klassens Yösöreköp innebär svek, i tyckes alltså uppenbart; och då köparens j Fbas mhertighet? i sanning skulle vara ringa om han, för erhållande af valutan för den vid köpet skedda afskrifning å säljarens I ekuld, inom kort satte sig i besittning af den i sista kon, kan man taga för gifvet att uti blla första klassens lösöreköp, som icke uppgöras uteslutande till köparens fördel, igår i Bflal. om rätt för säljaren att mot betalving pf sin skuld med ränta, återfå egendomen; ett. eftel, som klart ådagelägger, att lösöreköpsafhandlingen utgjsrt törklädnad för pantsättning, och att berörda athandling, säsom i sjelfva verket ej afseende att flytta eganderätten från gäldenären, utan blott att skaffa köparen säkerhet för en fordran, ininebäf en osanning, hvartill kontrahenterna, ii saknad af en lag, som tillåter pantsättning af lösegendom, utan tradition, måst taga ein tillflykt. I Beträffande andra klassens lösöreköp erkänner Slandtdomaren, sjelf, att afhandlini garna derom sltid ske, i efsigt antingen att ereda gäldenär anstånd med betalning af skuld, eller att förskaffa nödigt förlag, och Tatt, i båda fallen, öfverenskommelse träflas, I derom att borgenären skall nöja sig med betalning för fordringen, utan vidare anspråk I möt gäldenären å sin köpta egendom. Att dylika köp innebära en lögn borde, framför andra, den inse, hvilken såsom ;4Landtdomaren oupphörligen måste bemöda sig om att skilja det falska från sanningen Och att uppsöka den sednare, under hvilka former den än kan vara dold; och Landt domarens e-farenhet har sannerligen föga