Aftonbladet – 2 januari 1862, sida 2

Wien den 18 December. Nu har man ändtligen beslutit sig för att rTamlägga budgeten för riksrådet. Det bar icke funnits någonting att meddela er ända -edar. slutet af November. Denna mellantid har upptagits af den föga intressanta diskussionen rörande grundrättigheternai representantkammaren, hvilken icke en gång lyckades förena sig om ett beslut att skilja idministrationen från lagskipningen. Bakom xulisserna fortgingo samtidigt underhandlinsarna mellan ministeren och cheferna för -!e särskilda fraktionerna i ändamäl att åväzabringa en öfveren. kommelse i fråga om budgeten. Slutligen ansåg sig ministören ha försäkrat sig om majoritet inom centern och: helstatsartiet. Hr von Schmerling tillkännagaf följ:ktligen i går för andra kammaren, att budseten skulle framläggas för det ofullständiga riksrådet, motiverande denna åtgärd i den anda jag i ett af mina sednaste bref förutspådde. Siebenbirgens landtdag har ännu j kunnat sammankallas. Kamrarne äro således ännu icke kompletta, och kejsaren skulle ha rättighet att i kraft af 13 i feiruarikonstitutionen oktrojera budgeten melelst en ordonnauce. Kejsaren ämnar ej vustå denna rättighet. Men för att bevisa sina konstitutionella tänkesätt och icke behandla de provinser, som äro representerade i parlamentet, såsom de provinser böra bebandlas, hvilka vägrat att skicka representanter till Wien, hvilket skulle bli händelsen, om man utan afseende härpå påbjöd budgeten medelst ordonnance, samtycker kejsaren att afstå från sin rättighet och att undantagsvis för det nuvarande ofullständiga parlamentet framlägga 1862 års budget samt de finansförslag, som stå i samband dermed. Den lagliga verkan af kamrarnes beslut om budgeten i afseende å de länder, som äro representerade, blir i detta undantagsfall densamma som om parlamentet blefve fulltaligt genom de frånvarande medlemmarnes inträde. Detta var hufyudinnehållet af hr von Schmerlings tal, som slutade med förklaringen, att ministeren i kraft af samma 13, hvilken, såsom man finner, är mycket elastisk, iklädde sig ansvarighet för åtgärden inför det blifvande centralparlamentet. Detta är nu hvad hr von Sehmerling satt i verket af sitt konstitutionella programm under de 8 månader som Österrikes kamrar varit samlade på grund af februaripaientet! Ungern och Siebenbiärgen äro ännu fortfarande orepresenterade. Tschekerna och polackarna ha. infunnit sig, men för att understöda de gensträfviga provinserna. Hvad den qvasi liberala och helstatsifrande majorileten beträffar, så har den at kejsarens nåd ullerkänts en behörighet i budgetfrågan, som konstitutionen förnekar densamma, men med vilkor att den med regeringeu delar ansvaret för cen financiella ställningen och, så att säga, bemyndigar regeringen att fortfarande styra Ungern med absolutistiska åtgärder. Representantkammaren hade ytterligare ett sammanträde 7i går. Finansministern framlade då budgeten. Den ordinarie statsbristen för år 1862 beräknas till 58 millioaer floriner, men för armån erfordras dessutom 45 millioner och för flottan 7;, millioner så kallade tillfälliga och extraordinarie utgifter. Ministören hoppas kunna betacka den ordinarie statsbristen med inkomsten af skatterna och återstoden genom att anlita den allmänna krediten, hvilket förutsätter en reglering af frågorna rörande nationalbanken. Hr von Plener framställde i korthet de förslag, som han i detta afseende ämnade underställa kammaren. Jag åter kommer härtill längre ned. Kammaren utsåg i går afton en komil af 9 medlemmar; som fick i uppdrag alt i dag afgifva utlåtande. Jag behöfver ej säga er, att utlåtandet var färdigt. Allt detta hadei sjelfva verket blifvit förberedt och uppgjordt pål förhand mellan regeringen och ana för majoriteten. Komiten föreslog således i dag. att en budgetkomit af48 medlemmar skulle. utses. Tschekerna och polackarna, som i riksrådets nyabeslutande rätt endast sågo ett försök att locka den österrikiska kammaren att godkänna det godtycklighetssystem, som är rådande i Ungern och de öfriga orepresenterade provinserna, opponerade sig ganska lifligt häremot. Förslaget blef icke förty antaget. Hr von Pleners plan, som går ut på att reglera statsskulden samt statens och bankens inbördes förhållande, kan sammanfattas i några ord. Finansministern vill först och främst förlänga nationalbankens privilesium för ett visst antal år. Skulden skall regleras sålunda, att den konsoliderade skulden af 41,308,000 floriner, som är afsedd att ur cirkulationen draga Wiens pappersnynt, skall betalas inom den genom förlragen fastställda tiden och vara fullständigt wmorterad vid 1870 års slut. De öfriga förlagen, som äro för vidlyftiga att här uppagas, gå isynnerhet ut på att låta finnansninistern, såsom jag redan nämnt, ega fri lisposition öfver de statsobligationer, hvilka iro såsom pant deponerade i banken. För frigt är hufvudinnehållet af 1862 års budet följande: Den civila administrationen ch hofvet 993, millioner; landtoch sjöörsvaret 108!, millioner; statsskulden 122v, nillioner; subventioner m. m. 217; millioer; inalles: 3544, millioner floriner. För tt betäcka dessa utgifter beräknas i direkta katter 1057; millioner; indirekta skatter 76Y, millioner; diverse inkomster 14!, nillioner; inalles 296!, millioner floriner. tatsbristen beräknas således i erkända siffror 1158 millioner, till hvilka måste läggas 52 nillioner för armåns extraordinarie behof. lärtill kommer att 1860 års statsbrist enligt r von Pleners memorial uppgick till 65 nillioner floriner, hvilka borde betäckas geom -hvarjehanda finansåtgärder, så att ett fverskolt af 8 millioner skulle erhållas. SÖ NTAS DO —-—-3ÅA AN —m