Aftonbladet – 31 december 1862, sida 3

okände, är att tappert -försvara fädernes landet. Andra och högre myndigheter til! kommer det att regera och bestämma öfs dess öde. Det är en sak-som jag icke för står mig på. Jag förstår mig endäst på, et hvar och en är en förrädare, som sviker sn krigsmannaed. väsendet började upphöra. Jag befaller er att Då vederbörligt sät, talade han vidare, tutvräka den der karkn, han pekade på undersföicern, med uppdrag att till ryssarne fremförd, att! de förgäves söka några förrädare ibland oss. Förslaget tycktes falla ismaken. Somliga drogo på munnen, andra betraktade hvarandra med tillfredsställelse. Öfvertaget var : redan gifvet; den inge mannen trädde också nu fram, tog uideroficern i örät, 1edd honom til dörrer och expedierade honom, trots allt hans motsånd. Det allmänna bifall, blandadt med burrarop och skratt, som dervid utbrast, visade att isjelfva botten af soldaternas tänkesätt det icke fanns några sympatier af försädisk egenskap. Den gamle soldaten och jag stodo ännu en på hvardera sidan om dörren, med den okände midt emellan. oss. Sedan han insatt sin värja, räckte han oss på en gång händerna, en åt hvardera sidan. Heder och tack, kamrater4, sade han, sEdra namn ! N:r 20 Dane, björneborgare, andra komoaniet. Gudiloff. Runer. Hen nickade vänligt. cOch ert, sergeantX, sporde jag. Norring, savolaxare. Armen fortsatte sitt återtåg. Snart voro i vid Uleåborg, Jag uppsökte genast Lön