Aftonbladet – 31 december 1862, sida 3

i Ja, ja! skrek man från flera håll. 4Låt oss gålX ; i. Den gamle soldaten vred sina yfviga, tjocka ; mustacher. i Framåt marsch!4 kommenderade underofficern. Vi ha ingen tid att förlora. FöliJen mig, kamrater. Framåt marsch! i tHalt4, ropade i detsamma med ljudlig ämma den unge mannen i dörren. Här ;persingen förrädare ut. Ett allmönt oväsende uppstod. sUr vägen, skrek underofficern, eljest ifrämpa vi ned er.4 AMan grep efter sina vapen, man hotåde och svor. Tumullet tilltog. Alla slöto sig kring underofficern. Endast den gamlesoldaten vred ännu sina mustacher. s Och jag förklarar er, att jag icke viker en hårsmån från denna plats, tillkännegar mannen i dörren. Den första som närmar sig kan vara beredd på, att jag huggerner honom på stället. Mitt vapen är godt och min arm är stark. Derpå drog han sin värja. Det va: mig omöjligt att längre förblifva en tyst åskådare, Jag sköt bordet ifrån mig, sprang upp, e milt gevär och ställde mig vid hans sida. N Tillåt mig att få bli er sekundant, bad ag. EHuruk, brummade den gamle. Underoflicern pratade hit och dit, manande soldaterna till ett raskt anfall. HuraX, ljöd det återigen. Utan att yttra något vidare, tog den gamle in sin plats på andra sidan om dörren. Vi voro wu tre, men vi hade omkring tjugo emot oss. Vårt triumvirat inverkade likväl synbart på tänkesättet. Den ärliga krigarens pligt4, talade den