Aftonbladet – 31 december 1862, sida 3

Mite P6 SIUT AUPUCKL FP OISIRSAr NOS OSS nu mj gon större allmän högtidlighet, ett krönings n eller sorgtåg etc., vid hvilken massor trä ett bord, en dlad ;i kikare eller dylikt, hvarmed den obem klassen i Paris och and ir I påpasslig att örtjena sig några skilling Hj I Paris har denna industri vunnit den utaj veckling, att den som icke har ett bord, en Istol eller dylikt att uthyra, han passar på i nitid och bemäktigar sig en god plots på kanditen af en trottoir, på ett trappsteg 0. s. v., 1 och den som har mera godt om pengar än a; om tid, får sedan, i det ögonblick den vänItade ståten uppenbarar sig, köpa dea goda e I platsen af dess i fvare, som dermed får den tid ban användt på dess bevan rande ganska väl betald. På samma sätt -) går det till der det bildas queue. För en uppoffring af några sous eller några francs, tj elter omständigheterna, kan man vanligen -j alltid få köpa sig en plats i queuens fö å jleder. Men vilkoret för att på detta sätt ; Jen plats på gatan, på ett trappsteg, i en p I queue, skall kunna blifva handelsartikel, är en aktning för andras välförvärfvade rätt, -8om hos oss ännu är långt ifrån allmän. I I i Paris t. ex. inträffar aldrig, att man blir undanskuffad från den plats man en gång förd ; skaffat sig. De kringstående ha icke det minsta att invända om man genom köp öfI verlåter den åt hågon annan, men de tillåta -jaldrig att en qvinnd eller ett barn,; eller ij hvem det vara må, blir. med våld undani skuffad från en plats som blifvit genom träIgen väntan bevarad. I Köpenhamn her en optisk inslrumentmakare hyrt en liten boda i OCasinoteatern i der han ut! yrer kikare åt personer, isöka spektaklet. Han tager 16 s hyra för hvarje kikare, men fordrar till kerhet för kikaren 10 rdr, eller också det I kontramärke låntagaren erbåilit på sitt öfverplagg. Detta exempel synes oss vara att följa, om icke för någon af våra få optiska instrumentmakare, så åtminstone för våra talrika galanterihandlare. Vid omnibusarnes! slutstationer finnes icke i Stockholm, såsom ! i de stora hufvudstäderna på kontinenten, någon lokal, der passagerare, som kommit I tidigt före vagnarnes afgång, hafva tillfälle att i varmt rum afvakta det utsatta klockslaget. Af sparsamhet eller bristande omtanka underlåta omnibusbolagen att bereda de trafikerande denna beqvämlighet. Det är likväl temligen säkert, att de skulle finna god uträkning vid ett sådant arrange-! ment, då derigenom mången komme att begagna vagnarna som nu afstår derifrån för ätt undvika obehaget af en väntan på gaten, särdeles som man derjemte riskerar att blitva i det afgörande ögonblicket undanstött från vagnsdörren af någon i sista stunden anländande, med starkare armbågar begäåfvad. På det att sådant icke skulle kunna inträffa äfven efter en väntan på den ommibusbyrå, I som vi nyss nämnde borde finnas, vore alltså nödigt alt äfven införa den enkla åtgärd, genom hvilken man i Paris förstått betrygga hvars och ens rätt att blifva fortskaffad i tur efter ankomsten till stationen. Man mottager nemligen genast vid inträdet på byrån en numererad lapp och får vid vagnens ankomst stiga uti i den ordning man anländt, aflemnande dervid sin nummer till konduk1 tören.; På tal om våra amnibusvagnar kunna . vi slutligen icke undgå att anmärka det olämpliga deri, att konduktören ej zan vexla med de åkande. Mången afhålles derigenom i. från att uppstiga i en förbipasserande omnibus. Oaktadt den ofantliga ommnibustrafik, som eger rum i Paris, har man ej der funnit någon betänklighet vid att låta konduktörerna kontant uppbära passagerareafgiften, ty man har inventerat ett lika enkelt som ofelbart kontrollsystem. För hvarje passagerare, som stigeri, vrider konduktören fram en visare, och på det passagerarne må förnimma att detta icke underlåtes, höres vid vridningen ett hårdt slag på en klocka. Det antal passagerare taflan visar antecknas sedan vid Jliniens ändpunkter och kontrollen är fullkomlig. Vihafva här bland mångfaldiga andra exempel, som förtjenade att påpekas, endast anfört några få, som för ögonblicket runnit oss i minnet, på den hos våra landsmän i ögonen fallande brist på industriellt sinne, i detta ords egentliga betydelse, hvilken icke innebär att-endast komma åt penningar af sin nästa, utan att med sin enskilda fördel söka förknippa allmänt gagn. Det är blott detta som adlar industrien till: något annat än -en födkrok: Svensken har, såsom andra nationer, intet emotatt förljena penningar. Tvärtom, han gör det med nöje och med ifver — blott någon gått förut och visat vägen. Uppfinningsförmåga i denna riktning är icke hans starka sida, och han vill icke göra sig besvär, om icke vinsten synes blifva stor. Om vinsten synes osäker, detta betyder min dre, blott den förekommer att, om den utfaller, blifva stor; likasom han, å andra sidan, icke i allmänhet efterirå ar en ringa vinst, om ock denna synes säker. Det är al denna orsak man ser så ytterst få förmögenhuter hopläggas skilling efter skilling genom arbete och omtanka, men deremot så många stora fortuner hastigt gå omkull. Bland olägenheter för affärslifvet och den it dagligatrafiken, hvilka Stockholmsboerna med u eSK Of pr fa ST ba ett-förundransvärdt tålan od hittills underkhstat sig, är det sätt, på hvilket gatornas namn och husens numror angifyvas. Från den!c tid, då, enligt sagan, menniskoslägtet upp-1j nådde en vida respektablare längd än den, ER ot NR