Aftonbladet – 31 december 1862, sida 3

Iner.. Då jag inträdde till honom kunde jag knappast. afhålla mig från at fallai etthögljudt skratt: Kanske såg jag honom ocksånu; sedan jag fått andas: if litet krutrök, ited andra ögon än förut. Gubben satt AR krumpen vid sin pulpet, omgifven af yerkliga barrikader af papper, brummande den end förtrytelsen efter den andra? öfver att pennan, somv han oupphörligt doppade i bläekhornet och förde till papperet, ej. ville gå. Saken var likväl den att gubben, söm icke såg ett enda ord utan glasögon, hade i sin tonkspriddhet -skjutit dessa i pannan, ehuru han trodde: sig, hafva dem på! näsan: Ati nattrocken var påtsgen utoch invändigt var väl icke så. ovanligt, med gjorde väl äfven sitt till. RR PMiemi, sadesban. Jagshade ej märkt att lappen var inne i rummet, men då jag nu såg mig om-upptäckte jag Honom nedhukad i en vrå: Jag börjar Verkligen tro på att du kan trolla, , Miemi; alltsedan du kom in har jag icke: fått pennan ur fläcken. : Den har riktigt vuxit fäst vid en enda bökstaf. Hvilken bokstaf är det? frågade läppen. HH. cHendndr. Aja, han sätter. vingar vid många pennor; men han sätter också P för många. Herrn har plumpat i protokollerna och derför är hin Ofde framme. Om herrn vill, skall jag lösa förtrollningen.4 Hå, du? Lösa förtrollnipgen?. Kan du få pennan att gå? tDet kan jag. Miemi närmade sig Lönner och sköt ned glasögonen på rätt ställe, Lönner, som nu märkte sin begångna tonkspriddhet, skrattade rätt godt. Du är mig sannerligen en trollkarl, Miemi, Men du bedrar mig ändå, när Cu på) 2 ÖN JA ry