Aftonbladet – 30 december 1862, sida 2

På hösten töll domen öfver Anjalaförbundets arresterade hutvudmän. Alla fingo håd, utom Hästesko. Orsaken till: detta undantag är mig: obekant; men från politisk synpunkt sedt erbjödo de fosterlandsvidriga stämplingarne en sådan: slutlig, för framtiden varnande punkt. Under hela denna tid — då allmänna tän-kesätfet var mättadt af revolutionära elementer mot adeln — egde hufvudstaden ett förvirredt och bistert utseende. Det var icke blott adeln som laddade sina peer och slipade: sina sidogevär, något var af riksståndens ledamöter gjorde det äfven: Alla tycktes vänta en strid på lif och död: En dag stannade det grefliga Hornska RE utanför porten, der Rudolf Runer bodde. Under hela riksdagen hade Runer icke besökt den grefliga familjen. Han erfor en viss förvåning öfver besöket. När grefven inträdde var han åtföljd af sin pupill fröken Ann-Charlotte. -Han såg högtidlig ut, hon var alltid intagande; äfven heones nedslagenhet var förtjusande. Efter vanliga komplimenter öfvergick grefven till orsaken som fört honom dit. Ni har er måhända redan bekant?, sade han, att min pupill, fröken Ann-Charlotte, är förlofvad, samt att bröllopet i dessa dagar skall firas.4 Hvad Runer erfor vid denna underrättelse är likgiltigt; men han bibehöll sin fattning. ?Jag har varit alltför mycket upptagen, svarade han, af de allmänna angclägenle terna, för att... Det är tillräckligt bekant4, inföll grefven, icke utan bitterhet. Ni arbetar allt hvad ni kan för att störta oss. För att, fortsatte Runer, ha kunnat taga kännedom om något annat — han kastade en väpnad blick på grefven — än com egentligen angått mig. Jag får likväl nu äran att lyckönska tröken.