Aftonbladet – 28 december 1861, sida 3

slaringar, var ganska väl beredd på det svenska fredsbrottet, väl vetande — och det kanske fullständigare än någon annan — att om ock hennes armå var svag på den finska sränsen, så var hon dock stark, alldenstund Gustaf III der skulle hindras af den svenska aristokratien. Den svenska krigsförklarinoen afgafs emellertid och konungen afreste ill Finland med jakten Amadis den 28 Mars. Fälttåget öppnades från S:t Michel, så snart konangen anlände dit. Med framgång intog man flera fördelaktiga ryska positioner, såsom Kernakoski och Pardakoski, hvarvid de svenska trupperna synnerligen utmärkte sig. Svenska armen vid Kymene-elf fram-. ryckte derefter, i afsigt att bemäktiga sig magasinerna vid Walkiala kyrka. Konunen. som sjelf fört befälet vid anfallen från :t Michel, hastade nu den andra armafdelningen till möte och träffade densamma den 27 April. Följande dagen ryckte armån, anförd af konungen, öfver gränsen. Den 29 kl. 6 på aftonen fingo trupperna Wölkiala i ögnasigte. Men oaktadt de voro uttröttade af en lång och svår marsch, besvurade de dock konungens fråga, om de gena:t ville angripa fienden, med entusiastiskt bilull. Attacken började: Kronobergs regemente hade töten, Westmanlands centern och Östgöta infanteri kön. Efter nära fyra timmars häftig strid, hvarisvenska soldatens tapperhet och kailblodighei visade sig på ett lysande sätt, lemnade fienden fältet och segern, utan att kunna, för den inbrytande natten, förföljas. Konungen deltog sjelf i striden, samt erhöll derunder en lindrig kontusion i armen. Efter den gudstjenst som påföljande söndag hölls på valplatsen, utnämnde hären konungendill riddare af svärdsordens stora kors, som han sjelf instiftat. Orden fästades på konungen af generalma