Aftonbladet – 28 december 1861, sida 3

joren Pauli, såsom kommendör, och generalmajoren grefve Wachtmeister, såsom riddare med stora korset, under samtliga truppernas lefverop. Walkiala med fyllda magasiner jemte. ett stort förråd af ammunation och munderingspersedlar föllo i svenskarnes händer. Efter att ha öppnat kommunikationen med den nordligare armåfördelningen förblef konungen qvarstående här. Vid Walkiala underrättades konungen om ryssarnes oförmodade anfall på Anjala, beläget söder om Wealkiala, något i ryggen, just då order voro ga till. uppbrott mot Kaipas. Konungen lemnade då befälet åt generalmajorerna Palhte och Pauli, samt hastade personligen tillbaka till det svenska Finland, för att der möta fienden. Denna ryssarnes ganska väl beräknade diversion kan misstänkas såsom en inspiration från den svensk-finska aristokratiens sida, i betraktande af den rol som Anjala spelade under: detta krig. Säkert är att konspirationen der hade sitt högqvarter. Men vår afsigt är icke att skrifva någon krigshistoria; vi vilja blott härmed hafva angifvet, att de svenska trupperna. vid krigets början voro lifvade af den bästa anda samt att seger och framgång följde deras fanor. Bristande subordination, missnöje och klagomål visade sig dock samtidigt från många håll. För att blott tala om hertig Carl, se här huru han handlade. Hertigen hade tidigt på våren fått konungens order att skyndsamt afsegla med flottan från Karlskrona och till Finland, samt ej anfalla, såvida han ej anfölls. Men flottans utlöpande fördröjdes. Först den 9 Juli afseglade den. Lyckan gynnade den att redan den 22 stöta på en rysk eskader af