Aftonbladet – 23 december 1861, sida 2

Bland andra monsieur LAGAS Fannen, hvilken, såsom bekant står i spetsen för det tilltänkta företaget att gräfva en kanal genom Suez. Vi ankrade i Alexandrias hamn kl. 10 förmiddagen. Du skall svårligen kunna tänka huru allt förefaller främmande straxt man stiger i land. Trängseln af turbanerade figurer af de brokigaste färger, skriket och lefvernet, huggen och slagen, mängden af åsnor, kameler, oxar, häster, getter och beslöjade, barfotade käringar — jag kan ej finnå något mera passande ord, än att det var befängdt. Kappsäckar, hattfodraler och nattsäckar tyckas flyga för nöjes skull öfver de tätt packade turbanerna, slitas mellan bruna eller kolsvarta armar, försvinna som i en Malström eller slörtsjö af vågiga, blanka ryggar, för att åter dyka upp iloi: e tainen af en krokig, aflägsen gata. Ft enda sätt att göra sig förstådd är att kommentera det lilla arabiska man kan — med käppen. Vi kunna dock skratta åt allt detta, ty vi hade sändt vårt tunga artilleri direkte från Southampton, och som vi hade rekommendationsbref till köpmän i Ah xandria, fingo vi allt klareradt i största ordning. Vigjord3 vår uppvaktning hos den engelske generalkonsuln mr Colquhoun, som var mycketiartig och vänlig. Hos en enkelsk bankir, mr Ross, till hvilken jag hade kreditbref, voro vi äfven bjudna en afton. Hans unga fru är en särdeles intagande dam, med finaste bildning och personligen nära bekant med allt i toppen af den artistiska och litterära verlden i England, Vi voro några dagar i Alexandria och besågo derunder naturligtvis märkvärdigheterna: Pompeji kolonn, Cleopatras nål, obelisken, Mahomeds kanal, m. m., men vi voro otåliga att komma fram till Cairo, destinationsor en för vår resa. (Forts.)