Aftonbladet – 23 december 1861, sida 2

— Från Göteborg skrifves den 20:e: En hyllning, bestående i en serenad, egnades i går afton härvarande hamburgska konsuln hr Carl Wilh. Röhss af ett antal sångare bland stadens kontorister, med anledning deraf att hr R. tagit initiativet till den välkomna reformen, att fastställa kontorstiden från kl. 9 f. m. till 5, e. m. Sedan några sånger utförts, inbjödos sångarne att intaga förfriskningar i konsul R:sväning. Bref från Egypten. Göteborgs Handelstidning meddelar föl jande utdrag ur ett nyligen till hemmet anländt enskilt bref från vår landsman, artisten Egron Lundgren, hvilken kort efter sin norska resa begitvit sig till Egypten. Hans resa gick från London öfver Paris, Turn, Venedig, Triest, Corfu och Alexandria. Bretvet är dateradt Cairo den 16 Nov. 1861. — — — Turin är en ståtlig hufvudstad, med långa, raka, städade gator, statyer på torgen, palatser och kaserner. Man far derifrån på några timmar till Milano, genom. ett bördigt, flackt land, förbi bataljfälten vid Novara och Magenta. I Milano hade vitid att bese den stora magnifika marmorkatedralen och de rika konstgallerierna i La Brera. Ehuru jag icke varit i Milano på många år, hade jag ett så lifligt minne af många ting att det verkligen förvånade mig. Det var som i en dröm, der tiden felas. Från Milano foro vi till Bergamo — en stad, som behagade mig öfvermåttan. Denna trakt af Lombardiet är alldeles förtjusande; bergskedjor, mycket högre och mäktigare än Norges; sjöar, så klara som juveler, rundtomkring herrliga gamla byggnader, tulla af konstverk, och ett fofk, välmående, arbetsamt och muntert, i känslan af att halva sluppit det förra oket. — Vid det ljufliga Verona far man öfver österrikiska gränsen och märker på ögonblicket inflytelsen af den tunga och afskyvärda despotismen. Vi voro några timmar ätven i Padova och kommo till Venedig på natten i månskenet samt fördes i en svart gondol, genom de stilla, mörka kanalerna, fram till vår bostad. 1 Venedig stannade jag några dagar. Det är verkligen förvånande hvilken mängd syperba målningar der ännu är att se, och den, som vill se koloritens triumf, bör resa dit. Der funnos jättar på den tiden?. — Venedig hade alltid ett visst sorgligt utseende — nu inger det en mycket nedslående känsla. De ståtliga gamla historiska palatserna äro alla tomma; sneda luckor för fönstren, spräckta rutor, brutna lås, kråkbon på balkongerna och guirlander af spindelväf. En välklädd menniska är en sällsynthet, en dam en verklig raritet. Sorgliga, bleka skepnader med magra händer sitta hopkrupna i gathörnen och tigga en bit bröd. Allt tyckes ohjelpligt gå till ruin. Medan vi voro i Venedig anlände den unga kejsarinnan af Österrike hit. En otrolig massa militär paraderade omkring land ningsstället; fanor, plymer, ordenskedjor, kanondunder och flaggor, men af befolkningen tycktes icke en gång den lägsta mobben bry sig om att gå ner och se på denna stät. På aftonen var Marcusplatsen illuminerad, praktfullt lik en inbjudande balsalong; men teatern för så många yra, glada karnevalsskämt var nu alldeles tom — här och der endast grupper af österrikare i hvita vniformer och röda mustascher — icke ett enda fruntimmer. — På operan om qvällen voro alla loger tomma — endast uniformer på parterren. Jag kan icke beskrifva huru nedslående det var att se allt detta. Det var som att se ett helt tolk sitta i svepningar i likkistan, med locket färdigt att skrufvas på. Fråu Venedig gingo vi på jernväg till Triest och der, dagen derpå, ombord på ett stort och vackert ångfartyg, destineradt till Alexandria. Vädret var varmt och soligt och hafvet lugnt. Vi följde kusten åt, så att vi tydligt kunde se byar och byggnader på land. Så sågo vit. ex. helt klart den stora romerska amfiteatern i Spalatro. Sällskapet var trefligt, bordet godt och alla vid god aptit. I Corfu stego vi i land. Jag hade der rekommendationsbref till en mr Sargint, hvilken vi sökte upp och som ganska artigt förde sew på en färd i vagn utåt landet omkring swden, för att se belägenheten. Höga venetianska fästningsverk från gamla tider, vackra olivskogar, caetus, aloö, acacier och fikon, höga berg och blått vatten. I detrånga gatorna trängdes smutsiga albanesare i dalkarlspelsar med bondfolk från Montenegro, Zante och Morea. Från Corfu far man tätt under den höga storartade kusten, och han synte i söder båd öar och skär och så kom han till Greklands haf?. Man far tätt under Navarino och följer sedan kusten af Candia. Hafvet var lugnt som en insjö och om qvällen susade fartyget fram som i ett skum af perlor och gnistor. Så nyss uppe på norska ellen, kände jag kontrasten mellan nordens och söderns poesi rätt gripande. Dettyck tes mig nästan som hade jag blifvit buren Af Merlin eller någon annan mäktig trollsarl öfver djupa afgrunder, på blanka jernvägar, genom hårda klippor, i hålor under Alperna, öfver broar och klyftor, genom Lombardiets medeltid, i Verona med Romeo och Julia, i Venedig Marino Falieri och Pitian, på hafvet ombord på spökskepp med Ulysses, Alkibiades, köpmän från Tyros ch Sidon eller med S:t Paul. På fördäcket fanns ett dussm Franciska rermunkar i bruna kåpor, knöliga fötter och litna sandaler, grekiskt sjöfolk och sotiga, lottiga maskinister, och under tältet öfver aktersalongen herrar och damer, läsande, säspande, broderande, skrattande; parasoletter och kammarjungfrur, engelsmän i ri iga byxor, italienare, tyskar och fransmän.