Aftonbladet – 23 december 1861, sida 2

ät politik och tidningar. Naturvetenskaperna med Fries och Nilsson, den spekulativa forskningen med Ignell, historien med Fryxell och Carlson, fornforskningen med Dybeck och Holmberg i spetsen, samlade kring sina fanor unga och nya namn, som lofvade fram tia. Poesien försökte åter stränga den brustna lyran; bland mycket sorl förnummos ock rörande välljud: de fri kaste i den gamle Sehlstedts visor, de kraftfullaste i Talis Qualis manliga sånger, de täckaste i Thekla Knös hemidylter och Sanders fallande stjerna?. Malmström tiger; von Braun gick under i svårmod; den ädle veteranen v. Beskow fortfar att med ungdomsvärme rista namn eiter naran, lefnad efter lefnad ilitteraturen tideböcker, och Adlersparre lägger i dessa taflor lefvande färger. Under tiden har man den vackra och lifvande anblicken att se konstnärer och diktare utgå från sjel:va konungahuset, och samtidigt riktas svenska litteraturen årligen med förijenstfulla öfversättningar af utlandets äldre och nyare mästerverk. Romanen synes ha blommat ut i Sverge; den har sett sin mest lysande tid i Oukel Adams och tre snillrika qvinnors: Fredrika Bremers, Sophie von Knorrings och Emilie Carlens tidigare skapelser; den breder sig nu med mattade vingar i ändlö boktitlar af Marie Sophie Schwartz, men tager, också den, sin skada igen uti värderika ötversä:tningar. Reseskildringarne taga ny fart: Lind af Hageby m. fl. förstå att fängsla sina läsare. D-förut mycket vårdstö ungdomsoch barn öckerna få deral et friskare innehåll, och i H. C. Andersens spår uppträda några sagodiktare (Beckman m. fl.) at förtjenst. Tilläggom till denna korta öfverblick att äfven de dåliga riktningarna i litteraturen icke sakna sina förkämpar. Crusenstolpe fortfar att apslicera sin bläcksudd å Sverges nyare historiska minnen; N. Lilja har det sorgliga företräder att i sin Menniska? och i sin Kristendom? främst och oförsyntast predika den råa materialismen, den krassa otron; slutligen bör icke förbises, att största delen af den på förläggarevinst beräknade kalenderlitteraturen nedsätter och splittrar en god del af Sverges skönlitterära produktion. oo — Kommerskollegium har i officiel väg erhållit del af utfärdade kungörelser: angående nya furar d 18 vid Cap Pera å Majorca, dels vid Cap Ferro på nordöstra udden af ön Sardinien, dels vid sCap Sable nära sydvestra udden af i Nova Scotia och vels å Eupatoria udde på vestra kusten af Krim; rörande flyttning af. Girdler fyrskepp och ommålning af åtskilliga bojar I vid inloppet till Thamesfloden; angående bort) tagandet af det för utmärkande af inloppet till Uleåborgs hamn, vid Marianiemi lotsställe utlagda portpricksfartyg; med tillkönnagitvande, latt segelleden mellan holmarne Långörn och I Westersvartö inom Sveaborzs fästnings område 4 blifvit åter öppnad till begagnande vid fartygs i inlöpande till och utiöpande från Helsingfors Istads inre hamn; rörande de på redden vid Sveaborgs fästning och inom denna stads hamnar utlagde flaggremmare; och angående Gråhara ; lotsstations förflyttande till Båkholmen. — Till finansdepartementet har i förliden vecka nedanstående skrifvelse blifvit ingifven, angående upplösning af den här i hufI vudstaden i början af 1858 inrättade garantiförening. Skrifvelsen lyder som följer: . A. EK. I. Då Stockholms garantilorening, som, genom E. K. M:ts nådiga resolution den 8 Januari 1858, blifvit med af E. K. M:t fastställda stadgar bildad i ändamål att, under den då betryckta penningeställningen inom landet, bistå köpmän och I industriidkare i hufvudstaden, numera slutat im verksamhet och således jemlikt 14 S i föreninI gens stadgar blifvit upplöst, har föreningens dii rektion ansett sig böra ett sådant förhållande hos ;E. K. M:t i underd. anmäla och i sammanhang dermed gifva vid handen: att de af föreningen utgifna obligationer till sammanlagdt belopp af ; banko mark 3,592,500 och pd. st. 64.300 eller rmt irdr 5,947,400 äro vordne på bestämda tider till fullo inlösta; att samtlige låntagare hos förenini gen fullgjort sina förbindelser, utan att någon agsökning funnits erforderlig eller någon tvist af hvad beskaffenhet som helst, angående förei ningens stadgar och deras tillämpning, uppstått, isom enligt stadgarnes 12 behött till gode män I hänskjutas; att de personer, som enligt stadgarnas 5s, till betryggande af föreningens kredit, i tecknat en särskild subsidiefond till belopp af 596,000 rdr rmt. hvaraf 5 proc. blifvit kontant inbetalda, återfått sina penningar till kapital och ränta; samt slutligen att af den, enligt stadgarnes 4 8 af låntagarne bildade reservfond 297.370 rdr rmt, rdr 259,042: 31. eller 87 proc. blifvit till dem återbetalda. Med djupaste etc. I Undert. Frans Schartau. A. Berg. Carl Benedicks. I. E. Fröberg. — Carl Heinemann. — Den adress, som af ordföranden för deputationen från den nu upplösta bildnin; cirkelns styrelse frih. C. Rosenblad upplästes inför styrelsen för härvarande skarpskytteförening vid dess sammanträde förliden torsdag, då till föreningen öfverlemnades legatet af eirkelns tillhörigheter, var af följande lydelse: Till styrelsen för Stockholms skarpskytlteförening! Angelägen att den ringa qvarstod af de vedermälen af enskild frikostighet för befrämjande af ett allmännyttigt företag, hvaröfver ännu bild1 niffgscirkelns styrelse eger att disponera, fortfarande måtte uppfylla en sådan bestämmelse, har bildningscirkelns styrelse icke trott si: ändamålsenligare kunna använda den numera upph rda bildningscirkelns qvarlåtenskap, än som bidrag ill skarpskytteföreningens ekonomiska betryggande. Det är naturligt, att bildningscirkeln tortfor, ehuru med mindre lifaktighet omfattad, så länge dess inkomster och tillgångar gjorde det möjligt. Dess testamente måste således vara föga stort; men det är gåfvans art, mera än dess storlek, som tillförsäkrar bildningscirkelns styrelse om skarpskytteföreningens beredvillighet att emettaga densam sa. Icke för att rättfärdiga, ty det kar ingen anse nödigt eller ens lämpligt, men föratt belysa sitt handlingssätt i detta fall, vill bildningscirkelns styrelse påpeka den parallelisw, som mellan bildningscirklarne och skarpskytteföreningarne eger rum. För halftannat tiotal af år tillbaka EN med förnyad kraft igenom folken ropet om rihet och jemlikhet; men tanken hade nu hunnit änpu en utvecklingsgrad framåt, och fann, att man är ej fri, då man är bunden af okunnighetens band. Den olärde ville då med ens bli fri och jemnlik den kunnige, den kunnige ville ock med ens höja honom till sin egen ståndpunkt. Så uppkom behofvet af bildningscirklar. Och idens sanning bar frukt i ett ordnadt folkskoleväsen. Arbetaren kan nu ser bilda sig, om han får böcker att läsa; vi ha derföre sett de många folkbibliotekerna i vårt land uttränga de många bildningscirklarne. Men med kunskapen växer ock förmågan att se längre än till det enskilda; folkets frihet är derföre nu dagens lösen, då deremot, om vi se väl på saken, personernas frihet utgjorde den nyss antydda tidens fältrop. Man fann nu, att ett folk är ej fritt, om det ej kan försvara sin Vi älska derföre antaga, att skarpskytteföreninarne stå i samma förhålande till en ordnad folkbeväpning, hvari bildningscirklarne stått till en ordnad folkupplysning. Styrelsen kan ej undertrycka den önskan, att när skarpskytteföreningen i Stockholm ai sådana skäl, som dem vi antydt, kommer att nedlägga sin verksamhet, den må kunna disponera öfver sin qvarlåtenskap med samma. förtröstan på dess goda användande, som den bildningscirkelns styrelse nu kan hysa. Ett bibliotek af omkring 1500 band ?), inrymdt i fyra smärre bokskåp; ett flygelpiano, och 154 rdr 20 öre rmt i kontanta penningar — frihet — och så föddes skarpskytteföreningarne. a Medan vi ännu stodo med om hvarandra knutna händer, frågade han plötsligt: Låt mig veta hvilka banor I väljen för fromtiden. i kriesti de i Ja r i krigstjenst4, svarade jag. a0ch gu Petter? 2 pe Efter hvad som tilldragit sig i dag med synes försynen hafva bestämt mig till d