Aftonbladet – 20 december 1861, sida 2

Till en vän i viken. Bäste farbror! Huru djupt känner jag icke deltagande för farbror, som just nu fått ett podageranfall och således nödgats, kanske till en långt aflägsen framtid, uppskjuta sin hitresa, nu då julen stundar och en så ädelmodig onkel, hvars varma hjerta alltid klappar under en väl fylld RN är så obeskrifligt efterlängtad! Visserligen lärer berörda åkomma vara ytterst smärtsam, men en fördel har den dock med sig, som icke bör ringaktas. Assessor Carlander — gemenligen kallad tdöd-doktorn — up ställde såsom en teori, grundad på många års Rösten observationer, att fattigt folk aldrig besvärasaf podager4. — I anledning häraf anser jag mi böra fästa uppmärksamheten derpå, att förböot hädanefter, såsom säkerhet för sina kreditiver i härvarande banker, allenast behöfver insända en af sin husläkare utfärdad attest, vitsordande att farbror understundom besväras af podager. Då farbror emellertid är förhindrad att inkomma, anser jag mig böra uppvakta med några förtroliga rader. Hufvudstadens läkare väntade med temlig säkerhet på kolerans ankomst hit förliden sommar och bortskickade äfven derföre sina mest besvärliga och receptlystna patienter till brunnar eller bad. Men lyckligtvis uteblefden svåra gästen. I stället har allt bättre folk härstädes angripits af en alldeles ny epidemi, benämnd SNerudafebert. Den anoriper alla som tjusas af syskonen Nerudas tenglatoner. Egentligen är det Wilhelmina Neruda som uppbringar nämnda feberepidemi till dess högsta stadium; men hennes yskon äro icke skuldfria. Äfven våra utärktaste läkare veta ingen botför Nerudafebern, men påstå tillika att den icke är absolut dödande. Sundhetsnämnden delar samma äåsigt och bibehåller således fattningen; men alla äro ense derom, att ifall biskop Annerstedt vore preses i Stockholms stads konsistorium, så lät han genast inkalla åtminstone Wilhelmina och allvariigen för bjöd henne att idka dylika trolldomskon ster, hvarigenom bevisligen till och med så