Aftonbladet – 19 december 1861, sida 2

Man har nyligen sett i svenskt try framkastad den tanken, att en skarpt re i tionär vind för närvarande blåser i Europa och att det liberala fra idandetsaktier stå förtvifladt il hvaraf sensmoralen för i Sverge natu vis skulle vara, att det icke lär någon passande tidpunkt eller goda kon: I junkturer för att nu tänka på några större i reforn uten b att för närvarande helt i och hållet inskränka sig till de små samt att under det man koncentrerar hela sitt bemödende på dessa, öfverlemna åt framtiden att under möjligen inträdande lyckligare förhållanden söka realisera den stora reformfråga, som under tre tiotal af år i sjelfva verket stått på dagordningen Hos oss och som innelär sammanfattningen af det allranödvändigaste politiska framåtskridande och möjliggörande af verklig politisk reform i vårt land. Emot en sådan uppfattning af de ellmänna politiska förhållandena i. Europa skulle man säkerligen fåfängt åberopa det vackre föredöme, som Italien i denna ti nker Europa, då det, obekymradt om vissa kabinetters varningar och utan att låta störa sig a de reakti a försöken och de legitimistiska protesterna, med kraft, lugn och moderation fortsätter sitt stora arbete för nationens enhet samtpolitiska och borgerliga frihet. Man skulle måhända lika fåfängt erinore derom, att de förtryckta nationaliteterna i Europa intagit en sådan ställning och genom sitt på en gång bestämda och mode rata beteende tillvunnit sin sak sådana sympatier, att det icke synes vara någon möj lighet att länge tillbakavisa deras fordrin gar; att sjelfva kejsar Napoleon -funnit sig föranlåten att göra medgifvanden i konstitutionell anda och utlofva ännu större, samt att de liberala i Preussen, trots alla skrämskott och bearbetningar, vunnit en den mest lysande seger, hvilken utan tvifvel skalli högsta grad lifvande inverka ER de liberala Ä sträfvandena i hela Tysklan Men om detta icke anses tillräckligt betecknande för de närvarande politiska kon junkturerna, så torde underrättelserna om hvad som i närvarande tid försiggår inom sjelfva det ryska kejsarriket ieke gerna kunna frånkännas sin stora betydelse. De rörelser, som på sednaste tiden egt rum iRom skilda delar af den stora monarkien, och de mått och steg som regeringen till följd deraf ansett sig böra vidtaga, vittna i sanning icke om någon inverkan från en öfver Europa strykande reaktionär stormvind. Tvärtom gifva de anledning atthoppas, att de repressiva åtgärderna mot Polen icke längre skola kunna fortsättas och att sjelfva Rysslund snart i politiskt hänseende skall kunna beträda en ny bana. Dagens nyheter från Finland ävo i detta hänseende högst betydelsefulla. Den värdiga och sjelfständiga hållning finska folket med anledning af den s. k. utskottsfrågan iakttagit, den enhällighet hvarmed man protesterat mot detta utskolts lagliga befogenhet alt behandla landets allmänna angelägenheter, och den enighet, hvarmed till ledamöter i detta utskott utsetts idel sjelfständiga och frisinnade män, ha icke förfelat sin verkan. Den impopuläre generalguvernören greive Berg, hvilken var upphofsmannen till detta ständerutskott, har blifvit afskedad och fått till efterträdare er i Finland aktad och omtyckt person, och ou har den nye generalguvernören vid sin ankomst till Helsingfors tillkännagifvit, att kejsaren, sedan det i Januari sammanträ dande utskottet slutat sina öfverläggningar, hvilka troligen icke bli långvariga, ärnar inkalla en fullständig finsk riksdag i enlighet med landets Hager. ; Det politisza lif, som saknat i Finland, nnebär en borgen för att man icke låter de patrio isk iödandena förslappas och domna bort till af löften och lörhoppningar, och det värdiga sätt, hvarpå man redan au utöfvat den politiska valrätten, innebär en försäkran att en blifvande finsk riksdag skulle tillvinna sigden aktning och betydenhet, att dess arbeten skulle bli af. det ållrastörsta inflytande på Finlands förhållanden, på dess framtida politiska lif. : Skulle det icke under sådana omständigheter kunna anses vara hög tid; att Sverge toge det steg i konsututionti utveckling. som redan 1809 förklirades vara oeftergifli gen nödvändigt, men som sedermera under ett halft århundrade. blifvit till följd ef de obotfärdigas förhinder uppskjutet? Och on: nu sjeliva Tegeringsmakten inser, att reformen icke längre kan uppskjutas, utan al vårt a 1 sin inre andliga och materiella utveckling och i Europas omdöme, finnes det då ni skäl at antingen med sjelfvisk inbilskhet förklara, at! vi icke behöfva bry oss om hela den öfrigv verlden, eller att falskligen skylla på og samma konjunkturer? Enligt :e sednaste underrättelserna från atlandet synes mon nu vara bet på att vilja hänskjuta tvistefrågon mellan Bugland