MEMOIRE-NOVELL Ar C. F. RIDDERSTAD. Vacklint-afbröt jag honom, Då han nämnde Mallas namn, bild .gerom min själ. fekerder, Cndiloff... Hoa var bo bärn, endast 12-år. Men hon och mild. Iagen varelse har v barnslig ömhet. En forsbåt skulle begilva sig fors med en-laxlast till ett f för ankare. vid-åmynningen: åt mig att åtfölja den och hem z saker i kajutan. Jag visste att d fanns en liten present åt Maila, ochja: mig uppdrsget med nöje. J ek säledes kajutnyckeln och begai mig al: Baortsatt forsbåten ut; men mannen, som stod vid styret kände icke forssen bättre, än att han styrde på en sten, hvarvid båten krossades. Jag tog ögonblickligt mitt parti, kastade mig ut i den ekummande forshvirfveln och förtrodde mig åt min förmåga och mina kratter såsom simmare. För att hafva fria händer stoppade jag kajutnyckelni stöffvelskaftet. Forsen dref mig utåt— men omsi kom jag i smalt vatten, men ström gen var icke mindre stark och den mig utåt hafvet, så att jag slutligen befann mig omkring en fjerdedels mil ifrån stron-! den. Afståndet betydde ingentirg, jag är van vid sjön, och har summit vida längre! än det. Men vattnet var isamde kallt, och ) Se A. B. n:r 282—285, 287—290, 203 och 2944 2 åtog