Aftonbladet – 9 december 1861, sida 3

CBeröfvar dig mig?4 Du skall få veta alltsammans. Låt mig höra, min mor! 4I striden mellan min pligt och min kärlek till dig föll det ett ögonblick i mina tankar att bränna upp alla din fars papper och för evigt förtiga hans yttersta vilja. Lyckligwis — jag har uppvaknat ur denna mörka ingilvelse. Hör mig till slut.4 Jag hör, hela mitt hjerta hör. 4Då jag slutade läsningen af skrifvelsen, knäppte jag mina händer tillhopa och tårar flödade ur mina ögon. Jag kände mig rätt olycklig. Huru sei jag så satt, vet jag ej. Omsider återkallades jag till mig sjelf af din fars röst.4 Marie4, tilltalade han mig. Då jag såg upp, fann jag honom sittande i sängen. Redan mycket medtagen afsjukdomen, syntes han vara det ännu mera i detta ögonblick. Jag kan dock ej med viss het säga huru det var. Jag såg honom endast genom mina tårar.t Hvar är den gamla folianten4, frågade han mig; du har tagit bort den. tDet var mig omöjligt att svara. Jag jorde med handen blott en anvisning till det ställe, der folianten låg.t Du har äfven tagit bort min skrifvelse. Jag lyftade upp papperet och visade honom det.: Du har läst handlingent, tillade han. Jag kastade mig på mina knän vid hans säng. Rudolf, Rudolf4, ropade jag, utom mi hvad är di: afsigt? Hvarlöte förkrossa pr på sådant sält? Du har aldrig älskat mig. u kränker mig både såsom maka och mor i mina skönaste, i mina heligaste känslor.4 Hon tystnade. Hon sökte att lugna sig. Min son, sade hon, sedan hon besegrat