Aftonbladet – 7 december 1861, sida 2

a, som eljest plaga vara niznojda, Ja sioa id dylika tillfällen, med liflighet och rask ållning och glädjen lyste ur allas ögon. teneralen yttrade då bland annat till regeacntet: SÖfficerare! I hafven den lyckan tt kommendera -en trupp, för hvilken under tridens gång aldrig beböfves ett uppmun rande framåt. Lyckligt det befäl, som ti striden endast behöfver tillbakahålla sina oldater. Med sådana trupper kunna alla inder besegras. Vi mötas snart på slagältet, ty sjelf är jag kallad till kejsarens sida. Ganska roande är beskrifningena öfver ouavernas vistande på krigsskeppen under ärden öfver hafvet. Munterhet och upptåg f alla slag förkortade sjöresans enformiget och zouaverna lärde sig sjötermer, hvaral le sedan skämtande begagnade sig under älllåget. . Så till exempel, när marschen ti backar eller på svårare vägar gick tungt, vördes ofta någon stark basröst i kolonnen itropa: Hissez le grand perroquet!? för att lerigenom antyda, att ?mera segel behöfdes ör att underlätta marschen. Efter en militärisk öfversigt af de i fält7et deltagande armåernas styrka och uppillning samt franska härens intåg uti lita-ls ien, skildras zouavernas ankomst på italiensk vatten och den ifriga stridsläst, som lifvade hela franska hären, hvaremot den österrikiska förstämdes genom öfverbefälhafvaren seneral Giulays ständiga obeslutsamhet, i öljd hvaraf Österrikarne förblefvo overksamma i. sina positioner, under det franska och piemontesiska härarne ostördt ordnade sina stridskrafter till fruktansvärdt anfall. Derefter följa utförliga redogörelser för de fiendtliga armeernas rörelser, äfvensom för striderna vid Montebello och Palestro, uti hvilken sistnämnda zouaverna utmärkte sig genom ett lysande bajonettanfall mot ett errikiskt batteri, hvarvid de måste vada öfver Sesietta, en liten biflod till Besia. Denna zouavernas bragd afgjorde slaget vid Palzestro, emedan nämnde österrikiska bat teri på ett förfärligt sätt hotade piemontesernas linier och gjorde stor mansspillan bland dem. Konung Victor Emanuel, som sjelt var närvarande vid batieriets stormande. blef då af zouaverna utnämnd till korporal vid zouav-regementet. Härefter öfvergår författaren till en ganska utförlig och redig skildring öfver den kedja af operationer och strider, som följde änder deita märkvärdiga fälttåg. Giulays. så alt säga, outtröttliga bemödande, att så yndsamt som möjligt draga sig tillbaks ör de allierades truppmassor, framhålles så som en i hög grad märkvärdig och modlös aktik. De stora och blodiga föltslagen vid Magenta och Solferino samt träflningen vid Malegnano skildras i raska drag och två ganska goda kartor öfver skådeplatsen för le båda förstnämnda bataljerna suppleera den lifliga beskrifningen samt bidraga vär sendiligen att på ett åskådligt sätt för lä saren framställa dessa till sina följder: så vigtiga tilldragelser. Under den blo dusten vid Magenta hade författaren fött tillfälle att i andre zouavregementetsleder utmärka sig på ettsätt. som tillskyndade honomärun att af marskalk Mac Mahons hand få mottaga hederslegionens dekoration. Zuaverna hade: under denna heta dag kämpat sbm lejon och lidit en iruktansvärd manspillan: Zouavregementenas befälhafvare, general kspinasse, hide sjelf stupat i spetsen för sin kolonn, som han fört i stridens hetaste tumult, månge tappra officerare hade följt honom, och öfver 300 zouaver betäckte det slagfält, der de med så orubbligt dödsförakt hade höljt sig med ära, under den förtviflade kampen mot en mångdubbelt starkare fiende. Efter italienska fälttågets slut återvände zouaverna till Algeriet, der åter nya krigiska tilldragelser: väntade dem. Delsutkämpades flera heta strider mot araberna, som gjort fredsbrott, dels företogs en expedition ot. kabylerna uti bergslandet Beni Snassen, i östra delen af Marocceo, mvid Algeriets vestra gräns, hvilka infallit i Algeriet samt der framfarit med stor grymhet. Dessa omveslande tilldragelser gifva författaren stoff ull flera intressanta skildringar ur arabernas och kabylernas lif, hvilka med synnerligt nöje läsas. Författarens framställningssätt är enkelt, ledigt och raskt samt följaktligen vida skildt ån den slags paradmässiga stelhet, som icke sällan nedtynger framställningssättet i åtskilliga militäriska författares skrifter. Han begagnar med urskiljning de källor, hvarutur en del af uppgifterna angående de algeriska provinserna och deras befolkning äro hems tade. Men som han hufvudsakligast skildrar de tilldragelser, hvilkahan sjelf upplefvat, och hvad han med egna ögon inhemtat af det afrikanska militäroch folklifvet, så har han lyckats att åt sina skildringar gifva den iriska kolorit, som utmärker alla verkligt natursanna teckningar. Arbetet utmärker sigför ett prydligt tryck, alegant band, ett ganska omsorgsfullt Jäst xorrektur, samt är försedt med general Mac Mahons porträtt, en vacker vy af Algier, sju andra Plancher och fyra Kartor, nemlisen, utom de båda föruthämnda öfver skåJeplatserua för slagen vid Magenta och Soltvrino, en liter ganska god karta öfver Alriet samt en special-karta öfver bergsundet Beni-Snassen. — Handlingar rörande Sverges historia. Försla serien. Stockholm hos Norstedt Söaer 1861. De skatter som våra arkiver gömma på blifva den ena efter iden andra framdragna ( dagen. 1 stället för alt forskaren som behöfde anlita dem förut med stor möda måte uppsöka och dechiffrera dem i arkivömmorna, gå de nu, ordnade och kommenrade, hem till honom, liksom deras mångfaldigande genom pressen äfven långt bättre in deras instängande inom bommar och lås