Aftonbladet – 6 december 1861, sida 2

kris, icke är det diskussionen om sjelfva våra rättigheter eller frågan om att afvisa oberättigade svenska fördringar; och vi önska och hoppas att tvisten icke heller ens rörer förfaringssättet uti ifrågavarande sak, utan blott någon bisak, på hvilken-å olika sidor inom norska .statsrådet lägges olika vigt. Innan vi känna hvad som föregåt, vilja vi i allt fall icke öfverdrifva den uppkomna spänningens orsak eller följder. Vi skulle beklaga om det nuvarande statsrådet blefve förändradt genomhr Bibberns utträdande, hvilket sannolikt mäste draga med sig fleräs. Vi skulle beklaga det, icke derföre att detta stadsråds sammansättning är den bästa som är möjlig, men derföre att en förändring möjligen skulle kunna försvaga den norska politiken i dess nuvande kollision med den svenskas Viskulle ä ven anse det för en verklig förlust om hr BSibbern afginge. Han eger flera af de egenskaper, som äro behöfliga och önskvärda vid hans befattning, och det är allmänna tanken att han efterhand har mer och mer frigjort sig från det öfvervägande inflytande som ett par af hans nuvarande kolleger anses ha förr utöfvat på honom. Det säges alt statsministersplatsen varit erbjuden statsrådet Birch-Reichenwald, men att han förklarat sig obenägen att mottaga den. Det omtalas nu som sannolikt att satsrådet Ketil Motzfeldt skall blifva hr Sibberns efterträdare. Statsministern är på visst sätt norska folkets och norska regeringens sändebud hos konungen och hos Sverge. På denna plats behöfver man fördenskull en man med tillräcklig sjelfförnekelse och karaktersstyrka alt inskränka sig till den föga lysande, men mycket vigtiga rollen af norska regeringens organ hos-konungen: Skulle han vara fallen sför att hafva. sina särskilta meningar samt ega lust till och öfning i att genom allehanda medel — tilloch med sådana som äro alldeles inkonstitutionella — genomdrifva dessa. meningar, så skulle följden derat lätt blifva den, att Norge komme att styras af en kabinettsregering i Stockholm i stället för af en konstitutionel ministerregering i Kristiania. Dessutom. skallstatsministern vara en man som genom sin personlighet är egnad. att förvärfya och bibehålla konungens förtroende och välvilja; eljest får. han icke nog inflytande. Vidare bör han; framför allt. bevaka Norges behoi gentemot Sverge, men tillika veta att hålla sig, så vidt möjligt är, på en personligt god fot med de svenska statsrådsledamö terna, till hvilka han isynnerhet under nuvarande omständigheter kommer i ett grannlaga förhållande. Platsen fordrar derföre nägon resignation samt ej mindre humanitet och finhet. ?Ur dessa synpunkter lära säkerligen de flesta här vara ense om att statsrådet Motzfeldt är nära. nog den för sfatsministersembetet minst. passande person som skulle kunna uppletas. Om nu en eller flera platser blifva lediga i konungens råd, så önska vi blott att man dertill må uppsöka män som ega verkligt politiskt anseende. Flera af dem, hvilka njuta folkets fullkomliga förtroende, ha måhända starka skäl att önska befrielse från det ansvarsfulla värfvet att inträda i statsrådet. Men just detta, att våra bäste män svårligen kunna erhällas, är också en stark anledning att önska det närvarande statsrådets . forttarande bestånd. Vi hysa emellertid den förhoppningen att konungen under närvarande omständigheter. — hvilka väl ej kunna sägas vara farliga, men dock j sakna allvarlig karakter — icke skall förgäfves vädja till våra politiska kapaciteters patriotism. : Att konungen, i stället för att i Stockholm suppleera sitt råd, derest händelsernas gång skulle göra sådant nödigt, har beslutit företaga en resa för ati om möjligt bilägga alla stridigheter eller i annat fall här afgöra utnämningen af ett eller! flera statsfåd, innebär i allt fall en borgen för att H. M:t önskar taga alla rättmätiga omständigheter i skärskådande och ställa sig öfver hvarje ensidig inverkan. H. M:t skall derföre säkerligen ej blifva lem nad i-ovisshet om hvilka män norska folket nu med tillfredsställelse skulle se såsom bans. rådgifvare; och mycket beklagligt skulle det vara om-H. M:ts bemödanden skulle strända mot obenägenhet å någons sida, hvilken H. M:t ville, i öfverensstämmelse med den allmänna önskan, kalla till sin rädgifvare. Den tillfordnade regeringen har i dag haft sammanträde. Uppå styrelsens för Stockholms frivilliga skarpskytlteförening derom gjorda ansökning har K. M:t den 12 sistl. månad, i likhet med hvad förut blitvit Göteborgs frivilliga skarnskvttekåär medoifvet. funnit sodt tillåta.