Aftonbladet – 6 december 1861, sida 2

Han gjorde ett långt uppe! åll. En vän... en slägtinge...? Med ansträngning tillade han: Din mor vet allt. : Härefter sjönk hans hufvud vanmäktigt tillbaka; jag trodde att han redan var död, memsefter en stund lyfte han det åter upp; rörelsen var häftig, nästan lidelsefull. Jag förstod så väl att det var något som han ville. Jag Tutade mig fram. tTag, tag!4 hviskade han: Han förde dervid handen till bröstet. Jag upptäckte ett svart band. med. en dervid hängande, likaledes svart, påse af det allraminsta slaget: CTag den! upprepade han. Jag löste den af häns bröst. Bevara den vällt fortfor han. gg talade nus fullkömligt redigt och klart. 4Lös icke upp denna lilla påse förr än du träffas af stora motgångar! Hör du — icke förr I Krampaktigt grep han med den ena han: den efter min mors och med-den andra efter min hand. Frid och välsignelse! Med dessa ord sjönk hans hufvud tillbaka, Han var död: j ANDRA KAPITLET. Testamentet. Min fars plötsliga bortgång hade gjort ett outplånligt intryck på mig. Jag kände att jag numera icke vår densamme som förut. Jag tyckte mig hafva fått pligter, fått skyldigheter, och inbillade mig ega krafter att uppfylla dem.Väl: var jag ännu icke mera än 14 år; men min natur var stark och frisk, och min far hade vetat att nedlägga så