Aftonbladet – 4 december 1861, sida 3

(Insändv. Om åkarnes rättighet att afstjelpa Vedlass. Af en notis i gårdagens Posttidning finner man att ett klagomål från Stockhohis åkareembeten öfver öfverståthållareembetets. utfärdade föroråning, hvari åkane blifvit förbjudna att å gatorna afstjelpa vedlass, i så måtto vunnit afseende att öfverståthållareembetet blifvit anbefald: taga i öfvervägande om och under hvilka vilkor utidäntag från förbudet må kunna medgifvas. då veden icke hugges å gatan utan genast ned: kästas i förvarimgsstället eller då utrymmet i lokalen tillåter afstjelpning. Bland den massa oskick och fel mot allmän trefniad och beqvärnlighet, Hvilka dagligen begås och hvilka icke Kunhha utrotas med mindre lagar och vitensätta en gräns för besinningslösheten, är äfven det att afstjelpa vedlass på ga tån, Icke blott flera olyckshändelser hafva derigenom inträffat — det är ännu i friskt minnt att ett förbigående fruntimmer fallit offer för ett afstjelpt vedlass — utan stagnation i rörelsen och gräl och slägsmål mellan Köratide uppkoma oupphörligen derigenom. Säkerligen alla andra utom åkarne sjelfva mottogo således öfverståthållareemBetets förbud med tillfresstäl:else, och ins. begär att få uttrycka den önskar att detsamma icke måtte förändras. De af stjelpta vedlassen äro en olägenhet äfven på de å rymligare platser, hYilka Stockholm eger, och sjelfva anblicken af dessa vedhögdr gifverfräm ingen, ja äfven våra småstadsboer begrepp on n oordning, hvilken en hufvudstad icke bör örete för att tillfredsställa maklighetens obehö iga anspråk. Det hjelher föga att studga de eden skall genast nedkastas i Källaren. Den som nedkastar veden, blir den som kommer ati visa Hvad sorh Kkalläs genast; ofta är nedkästaen ett barn som knappast förmår lyfta vedirö let och är med arbetet sysselsatt i flera timmar. Om det äfven sker hastigt, är trafiken ändå oft: mder tiden stängd och olyckor kunna dervic -Ke. Den dagliga erfarenheten visar huru de; illgår vid denna mnedkastning. Man plocka icke först körbanan fri från veden, utan låte: lenöa qvarligga midt på gatan tilldess ma zjort rent hus framför Åinärgtuggen. och dereter på tröttoiren o. s. v. Det kloka uti öfverståthållareembetets förbud 1åg derbti att det omöjliggjorde denna veden: kringspridning utöfver hela gatan, hvilket icke kat inträffa, då veden plockas från lasset och då upptrafningen så7att söga faller af sig sjelft. Då man för öfrigt vet hpru beskafftadt det folk är som åkarne använda och i hvad slags sinnes författning en stor del verkställer sitt arbete. hvarom allt polisannalerna och den allmänna säkerheten på Stockholms gator lemna ledsamme upplysningar, kan man icke annat än önska at rättigheten till afstjelpningen måtte åkarne alldeles betagas. Anspråket att för ordentlig aflassning, hvilken ingår i aftalet om körningen, få betinga sig 504 förhöjning i körlegan är från detta håll viss: icke öfverraskande och står i full harmoni med det sätt, hvarpå åkarne plöga debitera publiken för Körslör. Att, med en sådan körlega som den nuvarande, hyarje tillökning för en ordent lig afleverering är ohemul, torde icke vara tvifvel underkastadt.