Aftonbladet – 3 december 1861, sida 2

djupt ångerfull och bad honom af egen inre drift äfven om förlåtelse. Min far åhörde honom med en blick, alltjemnt fästad på mig. Min mor var mycket upprörd; hon fällde tårar. cHur gammal är du, Gudiloff?4 frågade min fir. 4 Tolf år, snyftade jag. Tidigtt, mumlade han för sig sjelf. Hvar var det ni fstod, magister, då skottet brann af? : Här4, svarade han och intog den ställning han haft. tOch du, Gudiloff? Äfven jag fick intaga min plats. Skottet tog alltså den här riktningen4, fortsatte min far, med ihållande lugn, se här i väggen sitta haglen. Han fatraltade länge de hål, som de slagit i väggen. ; ; tDet är varghagel, tror jag.4 Ja, det är det. COm ni ej stupat omkull på tröskeln, magister, så hade ni nu varit död. Magistern knäppte händerna tillhopa. Herr magister, fortfor min far, Chädanefter lägga vi bort ferlan. Pojken har vuxit ifrån den. Vill han ej lyda er, så skicka honom in till mig. Och dig, Gudiloff, till talade han derefter mig, dig säger jag blott två ord: arbeta och lyd. Olycklig den, som utgår ur föräldrahemmet, utan att förstå deras vigt. Derpå tog han min mors hand och aflägsnade sig. Min far var prost ochåkyrhoherde i en församling på vestra kusten af Finland, i trakten af ÅWara, En ståtligare, manligarc och ädlare gestalt kan jag ej erinra migMed presterligt allvar förenade han en verldsmans säkra alltid lämpliga sätt. Den