Aftonbladet – 2 december 1861, sida 3

liga ut; ur ungrarens mörka ögon flammade ev blixt, men han afhöll sig från allt samspråk öfver den nyss afhandlade frågan; hans sätt var emellertid från detta ögonblick ej blott som förut artigt, utan vänligt och gaf tydligt tillkänna att mellan oss numera funnes ett band af sympatier. De österrikiska tidningarne öfverflöda af röfvarehistorier från Ungern; dessa händelser skulle nemligen passerat före belägringstillståndets införande och framdragas nu, för att motivera dess nödvändighet. Om dessa historier leta sig väg äfven till svenska tidningar, så bör man der hemma komma ihåg tvenne dervid förknippade vigtiga omständigheter: 1:0 att en del af dessa historier tydligen äro hopsmorda i Wien, 2:0 att om äfven de flesta äro sanna, så må man ock komma ihåg att ganska prydliga rofoch plundringshistorier äfven afhöras från Mähren, ja! senast i denna vecka der passerat; de äro således ej på något sätt karakteristiska för det oroliga Ungern, ej en följd af dess sträfvan efter anarki etc., utan tilldraga sig äfven tätt under den kejserliga örnens vingar. Detta är förargligt för vederbörande i Wien, men sannt. Medan jag nu nämnt Mähren, måste jag ock säga gra ord om de mähriskå flickorna, för så vidt jag från kupen med Courier-zug? kunde observera dem. De äro vackra, mörka med svart hår, svarta ögon, zigenar-uppsyn, munnen halft skälmaktigt leende, halft hånfullt. Kring det svarta håret bära de en röd näsduk fram öfver pannan turbanlikt sammanvriden, i nacken nedhängande i en snibb; ljusa, kulörta bomullsklädningar med lif af annan, ofta svart eller eldröd färg. Jag har hittills ej sett mycket af Wien; men på en enda dag här ser jag långt flera vackra ansigten (fruntimmersförstås) än jag sett på hela resan hit från och med Köpenhamn. Wienskornas ögon äro utmärkt vackra, munnen ej så ofta vacker, och näsan — ja! der är den svagaste punkten i en wienerflickas ansigte — näsan är ofta stor, judisk, ofta äfven jemnbred, hoptryckt från sida till sida, utan spår till form af en näsa, lika smal nedtill som upptill; emellertid äro fullt vackra och välbildade ansigten här vida vanligare än på något ställe der jag bittills vistats. Fullkomliga skönheter. äro naturligtvis öfverallt sällsynta, men billigheten fordrar ock att jag bör erkänna, att jag här i Wien aldrig gått ute en half timmes tid, utan att hafva sett flera riktigt vackra flickor. Hela den ungerska demi-monde? har dragit sig tillbaka och öfvergifvit Wien och detta är en ganska anmärkningsvärd omständighet, ja! fast otrolig och dock sann. I förrgår såg jag en stor paradering af ungerska elle å exercisplatsen; alta ingångar till platsen voro stängda af polis och soldater: På vägen från glacisen till slottet stodo dels poliskarlar, dels soldater; straxt innan kejsaren återvände, fyrdubblades hastigt dessa poster länge vägen, hvilken gjordes alldeles folkfri; ridande poliser skyndade fram och åter, folket hölls bakom bsrriererna å båda sidor. Omsider kom kejsaren med sin stab ridande i stark fart. Han såg blek, mager, slapp och tråkig ut; vid åsynen af detta ansigte tänkte man ovilkorligt på huru många millioners öde beror af denna gråbleka mans nyck. Jag hade en otroligt stark frestelse att ropa: Lebe hoch der König von Ungarn, men jag afhöll mig dock derifrån, hvilket ock torde varit välbetänkt. I allmänhet får man här vara någotsånär försigtig, egentligen på kafer och dylika ställen; en nordtysk läkare blef här för någon tid sedan uppkallad i polisen och varnad dels för oförsigtigt tal om kejsaren och regeringen, dels derföre att han på ett kaf vid samma tillfälle öppet trotsat en närsittande polisspion. Han frågade föga efter denna: varning, yttrade sig i samma anda som förut, varseblef dervid en observatör, bad denne i mindre artiga ordalag noga anmärka hvarje ord och inrapportera dem, om han så bebagade. Dagen derpå erhöll denna vår, politiker befallning att inom 24 timmar passera österrikiska gränsen, hvilket han ock måste beqväma sig att göra. SCA rev gränsen, så äro vid böhmiska gränsen både passväsendet och tullvisitationen numera temligen drägliga. Annorlunda lärer det förhålla sig vid venetianska gränsen (på österrikisk sida); först genomgräfves hvarje medförd nattsäck, hvarje skjorta utbredes, hvarje papper uppvecklas; derefter får man, sedan passet granskats, undergå ett muntligt förbör, hvilket kan efter vederbörandes goda behag förlängas eller förkortas; detta förhör kan gälla hvad som helst, enskilda förhållanden, bekantskaper, sysselsättning etc. etc. i oändlighet. Då en min Jaridsman passerade Peschiera, på väg till Venedig, tilldrog sig bland annat följande: Sedan en stackars ungrare blifvit på det nogaste under en qvart utfrågad och förhörd, kom ordningen till en engelsk lord X. meåd hustru, dotter och negerbetjent. Mylord X.? uppropades — negern syntes inför tribunalet; är ni lord X?? — Nej! jag är hans negerbetjent.? — Lord X. måste personligen infinna sig och likaledes hans hustru, håns dotter och äfven ni, hans betjent!? — Mylord helsar att han ej vill undergå något förhör och att han ej ämnar infinna sig?. — Negern afsändes att allvarligen tillsäga lorden att infinna sig. — Namnet uppropades efter en stund ånyo. Negern framträdde på nytt Mylord kommer ej på några vilkor; mylocds pass är i ordning; mylord vill resa; lägger man hinder för hans resa, inrapporterar han det till engelska regeringen; mylord sitter redan i vagnen och andergår alls icke något förhör? — och dervid blef det. Mylord undergick ej något förhör, fick sitt pass och for af. Jag hinner denna gång ej mera! Farväl! Helsa alla från Bayard.