Aftonbladet – 2 december 1861, sida 3

Soma FoRoprol. IV. Wien den 15 Nov. B. B.! Ehuru du mot mig förfarit nog obeskedligt, ithy att du ej enligt löfte skrifvit mig till på Berlin, vill jag dock för denna ång låta nåd gå för rätt och sända dig etta mitt fjerde bref. Från samtliga, här vistande svenska vänner kan jag på det hjertligaste helsa dig; de äro redan gamla wienare, ehuru deras trägna flit hindrat dem att så sätta sig in uti Wiens alla förhållanden, som för mig, såsom ordinarie (eller åtminstone extraordinarie) brefskrifvare till hemmet, är nödigt och önskligt. Wien är ock en så stor och vidlyftig stad, att den ej är lätt att uppfatta. Dess olika delar, förstäder 0. s. v. hafva en sinsemellan olika karakter; jag har ej ännu gjort någon fullständig Eriksgata genom alla de 34 förstäderna, men skall med möjligaste första söka lära känna dem. Den inre staden är oerhördt liflig, de smala gatorna med sina otaliga, dels betäckta, dels obetäckta passager och gallerier hvimla af menniskor; butikerna äro praktfulla, endast ett slag deraf äro fåtaliga, obetydliga och illa. försedda: boklådorna. Spetsar, siden, sammet, kläde, smycken, juveler, taflor, statyetter, viner, läckerheter, allt kan här erhållas, men böcker — jo! der inträder ett annat förhållande: den faderliga censuren vill ej utsätta dd hederliga folket för alltför många frestelser; derföre ju färre böcker, desto bättre. Tidningarne äro ock beskaffade derefter: första sidan innehåller ett par kejserliga skrifvelser, vidare litet ovett mot de halstarriga ungrarne, hvilka äro så förblindade, att de ej inse sitt sanna bästa, ej inse att det nuvarande (belägrings-) tillståndet är den nödvändiga öfvergångsperiod, hvarur den sannt liberala och konstitulionella andan skall utveckla sig? (1); dessa utgjutelser räcka ett stycke in på andra sidan, derefter kommer vanligen någöt (i Wien troligen författadt) bref från A ram eller Temeswar eller Stuhl-Weissenburg eller .Raab etc., hvari skildras huruledes det egentliga, det hederliga, det sansade folket är så innerligen belåtet med de sista regeringsåtgärderna. På tredje sidan va kas litet ovett mot Italien; vidare diverse mer eller mindre höfligt prat om Frankrike och Napoleon, diverse tråkiga referater ur engelska tidningar, slutligen några intressanta notiser från olika tyska platser: från Leipzig, att en murare fallit från en ställning och brulit halsen af sig; från Cöln att en svartklädd herre af medelmåttig längd ete.: ete. skjutit ihjäl sig 0. 8. V., O. 8. V. Derefter en half spalt, innehållande numret på de droskkuskar som för prejeri, fylleri ete. blifvit under gårdagen pliktfälda. Till slut vankas fyra sidor annonser om allt möjligt, på sistone ett par giftermålsannonser; 1 går sednast innehöll en slik annohs att en ung, vacker och med de ädlaste egenskaper utrustad baron önskade till gn maka erhålla en flicka, begåfvad med 200.000 gulden. Wienertidningarne äro sihå och flerbladiga; sådana som de äro, så kunde de gerna indraga sina ledande artiklar och likaså sina korrespondensartiklar samt rätt och slätt inskränka sig till annon serna; publiken skulle visst icke Törlora derpå. r Unga är belägringstillståndet fullkomligt faktiskt, ehuru man skyr delte Hamn; nationalkänslan är hos ungrarne ottoligt stegrad, förbittringen likaså. Ett obetydligt, ehuru betecknande exempel derhå vill jag anföra. En afton besökte jag Erig länders publika balsalong: detta ställe ät i sitt. slag temligen simpelt, sällskapet dric ker der nästan aldrig vin, utan dåligt bl. och publiken är mer än blandad (man må dock ej tro att sådana scener som på visse stockholmska maskeradbaler der kunna pås sera, sådant ser man ej här i Tyskland: slagsmålet kl. precist 12 uteblir här all deles). Vid samma bord, der jag satt. slogo sig ock ned 5 tyskar samt en un gerska; en af dessa herrar började be skrifva huru han i Wien sett en förevisning af lefvande bilder och tillade att de vackraste af de trikotklädda damerna varit ungerska och att en varit en verklig skönhet. Nu fattade den vid samme bord sittande ungerska fliekan eld: Min herre, sade hon, ni misstager er fullkomligt! Det finnes ingen ungersk flicka med något spår af skönhet qvar, som så förnedrar sig, att hon ställer sig i tricot för hundradetals personers ögon; det är ej sannt!? Nu började en het tvist: Tysken bedyrade sanningen af sin utsago, men ungerskan blef alltmera stolt och förbittrad; utgången kunde kanske blifvit obehaglig, om ej vi a vän till mig var nemligen ock närvarande) bilagt tvisten och lugnat sinnena. En stund scdljare dansades en ungersk nationaldans (Körr eller Ghbörr eller något dylikt); den ungerska flickan stod som åskådare; jag frågade henne hvad hon tyckte om densamma. Det är en usel parodi på vår dans?, sade: hon, dessa tyskar hafva stulit den, som så mycket annat och skämt bort den förderfvat den — som allt annat!? Detta språk af en publik flicka, som dock dagligen åt tyskar sålde sig, bevisar huru liflig, varmt och djupt Jrotad nationalkänslan är hos ungrarne, Jå den äfven hos en så sjunken varelse talar så högt och så oförskräckt. Hennes ord hördes fullkomligt af närstående tyskar, men tycktes ej på dem göra någon verkan. På resan till Prag satt jag i samma vagn I med några österrikare och en ungersk offijeer, en ung ståtlig man; österrikarne politiserade en smula, beklagade sig öfver Ungerns omåttliga frihetssträfvan etc.; ungraren teg; slutligen vände sig en af de talande till mig och frågade, hvad man i Sverge tänkte i denna fråga. Det tör väl vara svårt att på ett så stort afstånd rätt kunna J uppfatta dessa förhållanden?, svarade jag; IT men vi äro ett fritt folk och derföre är det