Aftonbladet – 2 december 1861, sida 3

Så mycket känna vi dock — tack vare Foulds berättelser — att mellan 1851 och 1858 öppnats utomordentliga krediter till ett belopp af 2,300.000,000 francs, och att deficit för innevarande år uppgår till ej mindre än 10,000,000 pund PE det svörsta deficit som menniskoslägtets historia har att upp-. visa, så vidt vi känna. Vi veta icke huru dessa summor lyftats, men det har säkerligen icke skett genom beskattning. Man har sagt oss, att millioner pund sterling, som iranska banken be:alat för förnyandet af sina privilegier, blifvit utgifna, att fem och en half millioner pund lånats ur armåns pensionsfond och att säkerheter af olika slag ständigt utfärdats af franska regeringen. Ansående den närvarande ställningen försäkrar vår pariserkorres; ondent, att det i skattkammaren ej finnes penningar till att betala de halfårsdividender, som skola utdelas nästa månad. MHådan är de franska finansernas bedröfliga och obehagliga belägenhet efter tio års lysande och lyckosamt kejsareregemente. Allt detta har gjorts under stänliga försäkringar om finansiel rikedom, och först då franska regeringen saknar penninsar att inlösa sina löpande förbindelser, gör on nationtn i någon del till sin förtrogna och visar henne litet af den verklighet, som legat bakom den finansiela rikedom om hvilken hon så ofta hört bedyranden. Hvilka iro då de orsaker, som ledt till ett så för ärande bruk — en olycka, vida större, än förlusten af ett slag eller till och med ett älttåg, full af den smärtsammaste oro öfver det förflutna och den bittraste försmak af framtiden? Någon minskning i landets jelpkällor h r ej egt rum. Det var en synnerlig lycka för kejsaren att han kunde ;runda sin dynasti i ett ögonblick då meden till utvecklande af Frankrikes inre resurser voro mogna, men ännu icke realiserade. Landets jernvägskommunikationer ågo i sin linda, och det var honom förbenållet att fullända de stora pulsåderlinier, som förena Frankrike med Schweiz, Medelnafvet och Spanien. Akerbruk och fabriksrörelse hafva i hög grad utvecklats, och säserligen hafva besparingarne på enskilda : ersoners händer varit ofantliga. Det har j varit någon minskning i Frankrikes reurser. Det har varit kalladt att utkämpa ;venne krig: ett för en verklighet, det andra ör en id6. Men dessa kunna likväl långt från förklara dess finansers nuvarande beägenhet. Hvarifrån härleder sig då denna mderbara ojemnhet mellan en stor nations jelpkällor och de bördor, som lagts hk lensamma? Tyvärr är frågan endast allt ör lätt besvarad. Det har varit den nuvaande kejsarens nöje att göra sig till Euopas skiljedomare, att återuppväcka den erritoriala ärelystnaden ur. sin slummer, och uppmuntra Frankrike till att ännu en sång täfla med England om öfveiväldet på afven — för Frankrike en utmärkelse och ira, för oss en fråga om lif eller död. För lessa afsigters skull har Frankrikes ungdom lragits från jordarbetet och industrien för utt sysstolöst och missbelåtet tillbringa ett orglöst garnisonslif på bekostnad af det amfund, hvars rikedom den borde öka. En rme om 600,000 man har gifvit Frankrike len magra tillfredsställelsen af att rubba varje nations lugn inom Europa; och utom lenmilitäriska äran, hvaraf det redan hade og, har det vunnit de vestra sluttningarne vf de savoyiska alperna. Dess ofantliga anträngningar i skeppsbyggeriet ha framkalat motsvarande ansträngningar af Engand och -hafva sannolikt skiljt det mera in någonsin från det mål det efterträfvar, utom det att dessa ansträngninsar frambragt det mest kränkande misstronde mot landets handel. Franska regerinen har äfven åtagit sig skyldigheten att kaffa arbete åt massorna och bestämma riset å födoämnena. Häraf hafva uppstått itgifter för allmänna arbeten, hvilka äro tierligt oproportionerliga mot landets beof, och den enda verkan deraf har. varit len öfvertygelsen att det ej så mycket är egeringens skyldighet att styra landet, som tt föda och understödja en del af nationen å den andras bekostnad: Men allt detta är otillräckligt att förklara letta förfärande deficit. Tilltagande sjöoch nilitära rustfingar, allmänna arbeten och tillälliga krig skulle hafva uttömt de allmänna jelpkällorna, om det än icke funnits ett nera skamlöst och allmänt plundringssystem, in vi skulle trott vara möjligt i ett land, ler känslan af rättvisa är så stark och missänksamheten öfver oförtjent rikedom så djerf, om i Frankrike. Ett guldregn har nedfal it öfver kejsardömet och dess bundsförvander. De ofantliga rikedomar, som offentliga ersoner hastigt och obegripligen hopsamat, hafva förorsakat skandal och undrån, ills skandalen blef stum och undran svag ;enom fenomenets täta återkommande, ja ästan allmänlighet. Det moderna Frankike har lärt oss bättre förstå de sidor. hos len romerske satirikern, i hvilka han synes inse en plötsligt förvärfvad enskild rike döm åsom ett brott mot allmänheten. De ståtiga boningarne, de lysande ekipagerna, det fantliga slöseriet af personer, hvilka före tatskuppen voro kända för att vara fattiga. nafva varit i hvars mans mun. Hofvet har vostat nästan otroliga summor. Nya palater hafva uppstått som genom ett trollslag