Aftonbladet – 2 december 1861, sida 3

Frankrikes deficit. (Ur Times.) Hr Foulds ovanliga uppriktighet, den förunderliga lätthet; hvarmed kejsar Napoleon bikter sina fel, och den ödmjukhet, hvarmed herrskaren öfver 600,000:soldater samt oräkneliga skepp lofvar att för, framtiden bättra sig, hafva så förvånat allmänheten, att stor fara är för handen, att de upptäck ter, från hvilka dessa yttringar af. öfvermensklig dygd härleda sig, skola passera förbi, utan att väcka den uppmärksamhet de förtjena. Vi vilja öfverlåta åt andra attlyckönska Cesar till hans medgifvande, att han är en ändlig och felbar menniska, och att han, regerande med svärdets odisputabla rätt, icke påstår sig herrska med ?Guds nåde?. Vi skola deremot undersöka, hvilka de finansiella följderna varit af tio års kejserlig styrelse, hvilka följder äfven äro, när allt kommer omkring, mera värda atttänka öfver, än de traser, i hvilka de blifvit bekantgjorda. En budget har underställts franska kamrarne regelbundet hvarje år under sista dekaden, men den kejserliga kl ön tyckes ej hafva ansett sig bunden, hvaren att inskränka sig inom gränserna för voteringarne åt de uppräknade behofven, eller athålla sig från att skapa så många nya utgiftsposter som hon kunde anse tjenligt. Det är blott tidsödande, att med hr Fould omsorgsfullt granska de former, under hvilka budgeten blef voterad och penningarne utgifna. Det sanna förhållandet är, att den verkställande myndigheten tog hvad den behagade, att ministrarne voro ansvariga inför kejsaren allenast, ait finansernas ställning helt och hållet undandoldes för allmänheten och kamrarne, och att den årliga metoden att votera en budget var en mask i stället för en tygel. Hvad har då verkan vait af franska folkets gilfmildhet att ställa sina frioch rättigheter, sina egodelar till en enda mans förfogande? Vi kunna ej ännu besvara frågan, ty vi hafva förgäfves ihr Foulds berättelser letat efter detaljer i afseende på den franska ofonderade skuldens närvarande ställning, och vi måste af många skäl betrakta varje berättelse som afgifves med den största misstänksamhet.