Aftonbladet – 30 november 1861, sida 3

Garibaldis öfverbefäl, blef beordradt att försvara Peterskyrkan och Vatikanen: Då. vi marcherade till dessa posteringsställen, regnade från balkongerna och fönsterna blommor öfver våra leder, och luften fylldes af folkmassans hurrarop. I några af Vatikanens stora korridorer och vestibuler utbreddes halm på marmorgolfvet och voro med mma våra sofplatser bäddade. Lifligt vinner jag mig ännu huru jag första natten, i stället för att som mina kamrater gå till. hvils; smög .mig genom encaf mig id sidogång och utföre en lönntrappa direkte till mim bostad. Orsaken till min rymning var helt enkelt den, att jag i mina rum hade en tam fälk och en älsklingskatt, och blotta tanken på att dessa mina trogna vänner under min bortovaro kunde lida nöd, var alldeles tillräcklig att ingifva mig rymningsbiutet. Hemkommen, ordnade jag i största hast mina Papper; anförtrodde dem jemte mina djur till en i-huset boende kaffehusvärd, hvarefter jag skyndade till qvart3ret, ufkn att någon bemärkt hvarken min bortgång eller äterkomst.Kl. 12 på natten stumrade jag i godan rö på min halmkärfve, lyeklig som en segrande imperator på sin bädd af odödliga lagrar. Länge blef det mig likväl icke förunnadt alt njuta af sömnens Vvedertvickande ro. 1 korridoren der jaglåg, började nu emtrumma uppstämma silt omusikaliska läte, och i detsamma tändes en mängd facklor. Halfvakna rusade vi upp, fattade gevären och så i språngmarch har det af till den öppna lats som är befintlig emellan Vatikanens ygnader och de omgifvande bastionerna. Här qvårstännade : vi resten safinatten, dragonpiketer utsändes, och underrät tade oss på morgonen alt fienden ämusbefann sig i Civita Vecchia, Hela följande