Aftonbladet – 30 november 1861, sida 3

ur vår åsyn. Försök gjordes väl sedermera att hämnås det lidnä nederlaget, men med samma utgång. Under ett af dessa fick jag ett ypperligt tillfälle ätt försöka min goda studsare på de franska tiraljörerna, hvilka rörde sig med lekattens vighet, derunder visande ett dödsförakt och en uthållighet; som icke kunde undgå ått imponera på oss. Otaliga försök gjordes af våra motståndare att nedskjuta vär på bastionen planterade trefärgade fana, och fastän dess duk af spetskulorna förvandlades till en trasa; stod fanan qvar. General Oudinot hade sannolikt af presternas falska rapporter om Vår ställning låtit narra sig att anfalla oss. Ty, kan det tagas för alldeles afejordt, att hade han haft reda på våra vidtagna mått, och steg såmt den anda som sammanhöll och lifvade oss, hade han gått till väga.på ett helt annat sätt. Nu drog han sig tillbaka och tog qvarter i Civita Vecchia. Vårt första göromål efter slutåd strid var att ha reda på våra sårade och föra dem till fältlazarettet.. Vi liade förlorat icke så obetydligt manskap? Eget-att de flesta döda voro träffade i hufvudet. Luctad mot-en Cerev-staty och ätande min bouillon, såg jag huru tretton bårar med dessa offer för vår fribet passerade mig förbi. Omkring mig doftade jasminer och hördes -råa skrattsalfvor, under det döden för mina ögon utbredde sina bomska taflor med förgängelsens bleka och blodbestänkta bilder. Hade Garibaldi icke varit motverkad dels af det Mazziniska partiet, dels af prester som predikade anslutning till Frankrike, utan fått fullfölja och utlöra sin plan att vid hafskusten afskärarfiendehs återtåg, så hade hela denna styrka helt säkert varit förlorad. Under belägringen öfverenskoms.om en va