Aftonbladet – 30 november 1861, sida 2

vid han afbröt: Byström är en rå bonde; — men öfvergick genast till en berättelse om sina egna kritiskt-svåra ögonblick, då han först kom till Rom, af hvilket meddelande jag särskildt fäste mig vid dessa slutord: Tro mig, jag har icke alltid varit denne firade och välmående man, som pi nu ser.4 Vårt samtal slutade dermed att Fhorwaldsen lofvade dagen derpå komma äpp till mig, hvilket han ock gjorde, och efter att hafva besett mina etuder och teckningar, uppmuntrat mig och lofvat att återkomma, tog hanen liten blyeristeckning och gick. Några ögonblick derefter sände han mig en rulle med 50 seudi — 200 rdr sv. Seder ett dreg af de må ga jag skulle kunna anföra om denne sin tids störste konstnär. Med denna lyckopenning följde i släptåg lugn och arbetslust. Af en ren tillfällighet blef jag nu bekant med en portugisisk grefve Cabrall, bosatt.i Rom, och som ikompagni med bankiren Torlonia dref en fördelaktig handel med antika taflor. Af dessa herrar. båda med betydlig förmögenhet, hade hela rivata samlingar i Perugia och Ferrara blifvit uppköpta... För att göra dessa konstverk kända utomlands, lät Cabrall litografiera dem, för hvilket arbete han lät anskaffa en mängd artister, som för sin möda betalades särdeles väl. Som min existens berodde på min flit, lät jag äfven anvärfva mig och arbetade med en oförtrutenhet, som hade till följd att jag i Cabrall fick en gynnare och vän hela den långa tid jag qvarstannade i Rom. En dag kommer min portugisiske grefvc till mig, Och fäster sig med särdeles uppmärksamhet vid några al mig i Florens utförda efterbildningar af Leonardo da Vincis Efte: att en stund hafva betraktat dem, berättar