Aftonbladet – 30 november 1861, sida 2

ok, stiulligen lyckats 1 en liten bat komma de vödstälda till hjelp. TEATER. SÖDRA TEATERN: Vi äro alla lika, lustspel med sång i 3 akter, efter ett tyskt original af Berg och Kalisch. — Ett kruthus, komedi i 3 akter af Labiche och Martin. — Lek inte med elden! komedi i 1 akt, från franskan. Tre, akter, å tre tablåer hvardera, det blir nalles nio tablåer, och både författare och skådespelare skola prestera något särdeles om icke åskådarne skola finna det vara en smula för mycket, Det bör erkännas att i går Södra teaterns skådespelare gjorde sitt bästa att underhålla publiken genom de nio tablåerna i det nyastycket Viäro alla lika, som då för första gången gick öfver scenen. Om likväl deras: bemödanden icke i allo kröntes med framgång, så kunna de med fog skjuta skulden på författarne, hvilkas arbete icke erbjuder någon dramatisk handling, som fängslar intresset, utan egentligen utgör en följd af fpossen-artade scener, några bland dem lustiga nog, andra åter icke synnerligen förtjenta af ett sådant omdöme. En välmenande afsigt framskymtar emellertid i det hela. Författarne ha velat predika tolerans, varande deras tal likvältydligen stäldt till ett publikum, hos hvilket jude-emancipa: tionen ägnu, för att göra sig gällande i sed och i lag, har-att genomgå stadier; som ho: oss redan äro lyekligen passerade. Pjesen: syfte och mening är nemligen framhållandet deraf, att de egenskaper, som man påbördar judarne såsom för dem egendomliga karak: terslyten, t. ex. egennyttan, lika väl före finnas äfven hos andra; medan hos den föraktade och hånade juden ofta klappar ett vida varmare och kärleksfullare hjerta än hos många kristna. Den judiske mänglarenr Isak Snick, som har alt hämnas en förorät. tad furs minne och att godtgöra den väl vilja som blifvit visad fadren och honöon sjelf under deras motgångar, är en på det hela täget icke illa bållen karakter, och hr Rohde, som framställer den, har förstått att rält väl förlika det komiska och det känslo. samma,. som förfaltarne. velat i densamma inlägga. Om stycket förmår hålla sig uppe, blir det tillsensicke ringa del hans förtjenst och -utsigterna-dertill skulle -otvitvelaktig vara något större, om man utestöte en dej alldeles utanpå liggande och i sjelfva ver. ket mera orimliga än komiska upptåg, hvara de 9 tablåerna öfverflöda.. Någo:, som hä hade en viss apropos och äfven tycktes sen teras af åskådarne, var att i stycket före kommer en fjensteman vid hemliga polisent, mycket ferm att företaga olsga häktningar och ieke tvekande att begagna sin ställning för alt taga hämnd på och bringa i olycka personer, till hvilka han hyser hat och agg. Vida mer underhållande och på sitt sätt äfven märkligt är ett annat )å Södra teatern nyligen upptaget från franskan öfverlyttadt stycke, kulladt Et krulhus. Sin märklighet har det såsom ett prof på huru under den nuvarande regimen i Frankrike militärståndet smekes och smickras. Det är nemligen icke utan att der tyckes framskymta hos det ifrågavarande styckets författare en afsigt att antyda, det den sanna hederskänslan, det verkliga modet äro militärens tillhörigheter; under det civilisterna icke deraf hafva något öfverflöd. Men förbiser man den möjliga och, vi nödgas säga det, sannolika aftsigten hos förf. att göra de framställdapersonerna till typer för de olika samhällsklasser de representera, så kan det icke nekas, att Ett kruthus? är en frisk och liflig komedi. Den hetlefrade kavallerikaptenen Horace Tic tillvinner sig genom sitt hurtiga väsen och sitt varma hjeria hela vår sympati, och det kan icke bestridas att de-representanter för civilståndet, som här uppträda, äro sådana att man allsicke förundrar sig öfver att den tappre kaptenen behandlar dem en smula nonchalant. Handlingen, med sin oumbärliga kärleksintrig, fortlöper raskt genom de tre akterna och samspelet är ganska godt. Isynnerhet förtjenar hr. Thegerström nämnas såsom den der förmår återgifva den franska lifligheten på ett sätt, som för närvarande råhända ingen annan skådespelare på vår scen. MM F. Blomqvist, som utför älskarinne-rollen, visar sig ha gjort rätt vackra framsteg sedan .hon förra gången tillhörde den:scen, till hvilken hon nu återvändt,