Aftonbladet – 30 november 1861, sida 2

v D — Från Åmål skrifves den 26:e: KErve Från alla håll ingå underrättelser om de stora förödelser som den förfärliga stormen den 15 och 16 samt den 22 dennes förorsakat.Telegrafen har af stormen lidit icke obetydliga skador, stolpar afbrutits och r sönderslitits; men icke nog härmed: 8 I har uppryckts med rötna och i dess ort a förödelser å tefi , hvadan raferingen varit i flera agar hämmad. På Köpmaånnefjell lärer förödelsen vara störst och skogsegare hafva der gjort en betydlig förlust i det flera hundrade större och mindre träd hafva uppryckts med roten, och en del fallit tvärs öfver landsvägen. Ännu hafva de icke hunnit bortforsla dem, utan endast måst toppa eller :afhugga dem; så att vägen blifvit någorlunda farbar. Landsvägen ser ut som en vedbacke och i söndags qvarstodo ännu tvenne träd hängande öfver vägen så att en resande måste luta sig ned för att kunna passera. — Följande på Wenern timade sjöolycka berättas i Mariestads Weckoblad: Den 14 dennes utgingo från Lidköping tvenne fartyg lastade: nred spanmål. Frampå natten sönderslogs vid Hökarne det ena fartyget, -hvarvid blott skepparen kunde räddas och upptagas på det andra. Besättningeh ombord på detta sednare bestod af tre man, hvartill kom tvenne passagerare jemte den räddade skepparen. Dessa förlorade snart ankare och julle och måste under 1., dygn vind för våg drifva redöst omå kring på öppna sjön, hvarunder vågorna, blandade med is och snö; spolade öfver däcket. Den 16 om morgonen stötte Uta på en undervattensklippa, der det otvifvelaktigt skulle gått förloradt och de 6 personerna omkommit, om ej tvenne behjertade män; hemmanpgbrukaren: Anders Andersson i Quarbacken af Åse härad och hans son Gustaf, med egen lifsfara och under stora ansträngningar samt efter tre fruktlösa försök, slutligen lyckats i en liten båt komma de nödstälda till hjelp.