Aftonbladet – 30 november 1861, sida 2

hålla jernvägens nytta för orlen, hvilken! var så stor, att den jorduppoffring för hvilken allmogen hyste fruktan blef jemfö-tr relsevis en obetydlighet, i sammanhang dc hvarmed hr Sandeberg upplyste att, såsom 1 ock af den uppgjorda kartan ichemtades, banan hufvudsakligen kom att gå öfver de stora jordegarnes mark, och blott på högst å ställen öfver böndernas. t Då emellertid auditör Blanche erinradelt deröm att frågan om sättet för jordens afla stående vore af underordnad vigt, men först 1 borde utrönas om de närvarande önskade en jernväg, som förbunde hamnen vid Nynäs med statsbanägn, och anhöll att proposition derom måtte framställas, skedde så, då den enhälligt med ja besvarades. — Två bland de närvarande bönderna, hvilka voro målsmänför de öfriga, ordade nu ånyo om sin obenägenhet att afstå jord utan ersättning, äfvensom mot förslaget att kommunerna skulle vidkännas någon utgift härvid, hvattill nämndemannen Hallberg förmenade att Westerhanninge socken ieke finge nytta af jernvägen. Dessa yttranden föranledde grefve faube och hr Blanche att erinra om huru likartade inkast blifvit gjorda öfverallt der j r kommit å bane, men att, sedan de l1 it utförda, nyttan af dem snart er gänts af alla och äfven af dem, som i bör jan minst intresserat sig för saken. s Apotekaren Kindstrand förklarade sig medc temlig visshet veta att de större jordegarnelt äfven gerna skulle gifva de mindre jord-)t egarne ersättning för den mark, som afstodå till jernbanan. På af ordföranden framställd fråga: hvilka utsigter banans åstadkommande kunde hafva för sig? upplyste hr Sandeberg att den be-(t räknade summan för jernvägsanläggningen) t jemte hamnens apterande, anslagen till 2 millioner rdr, sannolikt kuntie erhållas, di omkring halfva beloppet kunde påräknas genom aktieteckning i Lubeck, minst 200,000 rdr kunde påräknas af ortens possessionater och resten borde man kunna antaga blef tecknad på Stockholms börs. Hr Blanche trodde för sin del också att, ehuru Stockholms -börshittills visat Töga intresse för saken — så ringa, att blott en enda af hufvudstadens affärsmän gjort sig den mödan att komma. ut till mötet — teck ningen på börsen skulle lemna ett fördelaktigt resultat sedan man der hunnit inse, att en jernväg till Nynäshamnen vore en litstråga för hufvudstadens framtida kommersiella lif. Grefve Taube yttrade sig i samma syftning och meddelade åt killiga uppgifter för belysande af den frågan huruvida, såsom ofta blitvit sagdt, Stockholm såsom handelsstad skall komma att besegras af Göteborg, hvilket endast kunde inträffa .om Stockholms affärsmän liknöjdt försakade de utvägar, som ligga så nära tillhands. för att utvidga sitt handelsområde och öka flärsverksamheten. Talaren föreslog dels att tt nytt möte skulle utsättas för ärendets behandling i hufvudstaden, samt att komiterade skulle väljas, med uppdrag att sätta sig i beröring med Stockholms börs. Då emellertid stundom framställas de stora svårigheter, som äro förknippade med vintertrafiken på Östersjön, och kapten Carlsund derom utan tvifvel kunde lemna värderika upplysningar, så anmodade talaren hr Carlsund, som ar intresse för den vigtiga frågan ! hedrade mötet med sin närvaro; att meddela li sin erfarenhet. Kapten Carlsund, ehuru, såsom i gårda gens tidning omnämndes, besvärad af en plågsam åkomma i venstra armen,i meddelade ou i ett längre föredrag, som med odelad uppmärksamhet afhördes, sin erfarenhet rörande de hittills gjorda iakttagelserna i atseende på Östersjöns navigabilitet under vintermånaderna ). Han erinrade först derom, att man tillförene, och så länge endast segeltartyg begagnades, hade ansett Östersjön stängd omkring 6 månader af året. I den mån ångfartygens antal ökats och deras kon: struktion förbättrats, hade tiden inskränkts till Omkring lyra månvader. Man kunde således säga att maskinkraften, som visat sig tillräcklig att bryta isen, beredt 083 två månaders kortare vinter. Det torde också varals i friskt minve huru ännu för några få år sedan postbefordringen mellan fasta landet och Gotland verkställdes endast med små båtar, hvilka, då de möttes afis, måste släpas fram med menniskokraft, och huru ofta under dessa vådliga färder menniskolif förspilldes. Då Carl XIV hade aflidit, ankom ej underrättelsen derom till Gotland förrän ite månader efter dödsfallet. Åtta års bearbetningar hade erfordrats innan en direkt ångbålskommunikation vintertiden mellan Gotland och fasta landet hade kommit tilll a stånd. Den har nu med ångfartyget Polhemt f fortgått under tre vintrar, deraf en varit blid, I 4 en mycket kall och en särdeles stormig;lq men : erfarenheten har. visat, att Polhem, ehuru ofta arbetande sig fråm genom tjock 18, dock aldrig haft posten ombord längre tid än 137, timmar, men ofta endast 5, tim: Jh mar. Med Östersjön mellan Gotland och 1 ryska kusten är förhållandet, att den-endastls ett par gånger under ett århundrade tillfrustt b 0 n fi t Li G : u äö C fö tf i co ljöge RR f k t ( -— S 0 FR AO on Nn nd Jr rr, RR nm bd sit. Enahanda ansåg tal. förhållandet vara med Östersjön mellan Gotland och Stockholms yttersta: skärgård. Öresund tillfryser ytterst sällan, och då blott för någon kort d. Bälterna isbeläggas oftare, men isen, blir. dock. icke tjockare än att den kan ge-ku nombrytas. med jernångfartyg om 60-14 10015) hästkrafter. I Landsortsskären. samlar sigåf visserligen ofta drifsis från Norra Qvarken, men då vestlig viäd inträffar går den genast bort. Drif-isen är mera hindersam än den! fasta isen. Polhem t. ex. har of!a skurit sigs igenom I —10, ja ända till 15 tums tjock is och I a och det har visat sig, att detta sätt aljs Ry Vi torde böra erinra derom, att hr Carlsund (rr: elf I Horta Ar fört Anofartfve nå OÖstersiön inte