Aftonbladet – 30 november 1861, sida 2

än mig hurusom bland de taflor han köpt Ferrara befann sig en äkta da Vinci, må ad på en skifva af valnöt, och hvilken nålning skulle för honom vara ovärderlig, lerest ej en på densamma : befintlig malonna blifvit förstörd, trol gen af någon juslåga, emedan träskifvan på detta slälle var bränd. Jag bad att få se taflan och ofvade att restaurera den, så mycket möjigt det stod i min ringa makt. Anbudet mntogs med tacksamhet och arbetet blefl ika långvarigt som mödosamt. Cabrall besökte mig tidt och ofta, och hans agitation stej ocn föll, allt efter som göromålet framskre till hans mer eller mindre belåtenhet. Slutigen hade jag löst mitt problem till hans rtjusning och blef af min gymare rikligen sodtgjord för besväret. Tallan betalades oerhördt af en engelsman och afgick till England, Mitt rykte som renovatör af gamla taflor var grundadt, så attjag oförtjenbkom i rop. Nu behöfde jag ej sörja för morgondagen: I fordna dagar hade man inga konstakademier, utan eleven tjenade hos mästaren, sopierande hans teckningar och målningar. Detta är anledningen till den mängd repeuitioner af samma mästares arbete, som påträffas i de europeiska galerierna, Svårigbeten understundom att här kunna skilja uvetet från agnarna kommer sig deraf, att mästaren sjelf icke sällan lade hand: vid elevens verk, och hade sin vinning af att arbetet vann bifall och betalades högt. Man nåträffar dock ofta föregifna prestationer af Titian, Correggio, Guido Reni m. fl., hvilka mera utmärka sig genom: sina:fel än förtjenster — de förra dock icke sällan oupptäckbara för endra än män af facket. Missteckningarne, de falska dagrarne och färgtonen förråda förfalskningen. Många