Aftonbladet – 29 november 1861, sida 2

Bertha en vigtig min, och säger högtidligt: Herr Maillard och ni, min fru; ni.också, bör veta, att jag icke kommer ensam i dag3 jag förbereder. er. endast på ett besök af ett par personer, som önska tala med er om en vigtig sak. XE Ett pår personer? Hvilka äro de?4 23 Min far och min bror — Hhörrär Duvernay, far och son — oålv eftersom de redan äro här och Denise troligen ej har lust att. vara närvarande vid samtalet, så springa. vi ut i trädgården, vi: farväl så länge!, 4 Och knappt äro de unga flickorna borta, förrän herr Duvernay inträder, åtföljd af sin son. Denne sednare reste, som läsaren kanhända påminner sig, för sin fars affärer i utlandet. Han är nu delegare i fabriken och en af traktens rikaste köpmän. Man har kanhända ej heller glömt att Bertha beskref Lionel som en förtjusande ung man: porträttet var ej smickradt. re Uppmuntrad af sin fars välvilliga småleende närmar sig Liontl; med någon förlägenhet, och framför genast silt ärende. tHerr Maillard4, säger han, Smed min. fars tillåtelse har jog den äran utt begära: er dotters hand. Jag älskar Denise och Dock, hvartill tjenar att försöka beskrifva denna stund, denna lycka? Det-skulle, Hilxväl endast blifva ett matt återsken af verkligheten. : Låtom oss dock ej glömma en sak. Då för detta vägbyggaren en timme sednare återtog sin tidning föll hans blick på följande rader: dena En person. vid namn Jean Bouquaille, som för alt undgå sina kreditorer lärer: rymt till Belgien, har nyss blifvit dömd af: verrätten i Brabant — Jean hade läst högt, han afbröt läsnirgen: för att se på sin hustru. Nåväl? gade hon. Jean svärade blott med en blisk, som sade mera än ord, ÄXT TT