Aftonbladet – 29 november 1861, sida 2

Äro frimurarne jordens salt och verldens ljus? (Slut fr. gårdagsbladet.) Om också orden för närvarande icke lockar med fantastiska dikter, så finnes dock der hemlighetsfulla mysterier, med hvilka den smeker menniskornas fantasi, t. ex. föreoifvandet, att den förhjelpersina medlemmar till en högre sedlighet. Men det finns äfven många andra sätt, hvarpå logen lockar, utan att tillväxten af medlemmar kan tolkas såsom ett bevis på dess förädlande makt för själ och hjerta. Eller har det icke i alla tider varit frestande för den ringare att söka kretsar, der han sammanträffar med den förnäme, med den högt och högst stående, ja är berättigad att umgås med dem så om jemlikar )? Finns deticke så många i den förnäma verlden, som icke förmå spela någon roll i verklighetens, verld, och som derföre kunna vara glada öfver att-i en högre, fingerad ver:d spela en af de många vackra roler, hvartill frimureriets hierarki och ritual gifva en så rik anledning? Gäller det icke om alla klasser i samhället, att många fröjda sig öfver att kunna anses såsom den i så stora hemligheter invigde, att hvar och en utanför orden är en Xprofan, en ohelig i jemförelse mot dem? Och är -det icke lockande, att man såsom ren länk i frimureriets brödrakedja kan vänta, att en hjelpsam brodershand räckes, icke blott när man är i nöd och fattigdom, utan också när man eltersträfvar fördelar och medgång i det borgerliga lifvet? i Den redobogenhet, hvarmed orden, isynnerhet i vissaländer, bjelper sina behöfvande medlemmar, skänker den ofta en helgongloria, som den icke förtjenar, likasom hos densamma en brödrakärleksanda af högre art än utanför i den kristliga ky kan vore verksam. Men äfven i afseende å denna sida af frimureriets pretentioner böra vi skilja skenet från verklighelen. Et är det, om åtskilliga ha fördelar af sällskapet, ett annat, om sällskapets anda, den anda, hvari bröderna, såsom de kalla det, arbeta och hvarur deras välgörenhet härflyter, den anda, hvari moraliska uppmaningar ställas till bröderna, kar stå wd sidan af den humana andan utanför sällskapet, eller om den kan vara kristlig eller något ännu högre, och icke snarare står långt under. Och detta sista måste helt säkert vara fallet. Vill man tillerkänna frimurareorden någon serskild moralisk förtjenst, måste man .konseqvent mycket snarare tillerkänna de katolska munk-ochnunneordnarna en sådan; ty i dessa är dock sjelfva ordensregeln sträng och genomträngd af en sjelfförnekelsens princip, och ordens!Yledare ha i alla fall i början varit den personliga inkarnationen af ordeneregeln; men huru skola helighetens fordringar kunna ljuda kraftigt i frimurarelogen, hvars syftemål i dag, såväl som då den stiftades, i sjelfva verket är väsendtligen ett rent socialt, att Svara ett medel till vänskap mellan personer, som eljest genom olikhet i stånd och religion skulle bli främmande för hvarandra, och der ingen serskild auktoritet kan göra sedlighetens lag strängt gällande mot medlemmarne? Nej, morallagen klingar -och måste klinga matt i logen, lika så visst som den kristna läran i de ortodoxa logerna är långt ifrån att ljuda rent och kraftigt, betungad som den är med all denna muraresymbolik. Genom sin tvetydighet ställer orden sig emellan bröderna samt sedelagen och evangeliet, i det den blåser up sig till att vara någonting mera än verkligheten, och ändock blott är ett matt surrogat för den rika verkligheten utanför logen. I bästa fall är dess predikan öfverflödig; i det värsta, och visst icke det sällsyntaste, hämmar den bröderna i deras moraliska utveckling: ty om den betyder något för dem, drager den dem bort från mensklighetens stora samfund eller från :krister domens lilla och ger dem lätt en fariseisk sjelfkänsla såsom medlemmar af ett sällskap, som ju förhjelper till en högre sedlighet och inbillar: sig att utestänga alla, :som veterligen ha öfverträdt sanningens och rättrådighetens bud. Med ett ord: den förvandlar lätt bröderna till medlemmar af. ett kotteri. Med en sådan anda hos sällskapet betyda x) I den omständigheten, att konungar och prinsar i de särskilda länderna äro medlemmar af orden, har samhället en temligen god garanti för att logerna icke; bli! ett byte för) politiska intrigörer. lö Bertha en vigtio min. och säsoer hövotidliot