Aftonbladet – 28 november 1861, sida 2

artikel, uti hvilken vi, fasthållande samma unionsvänliga ståndpunkt som vi förut intagit, och alltjemt betraktande revisionen såsom det väsentliga, uttalade vår tanke. att det skulle medföra stora vådor, om konungen omedelbart skulle sanktionera Storthingsbeslutet, innan denna sak blifvit närmare utredd och det sålunda hunnit visa sig, om icke den, visserligen ej praktiskt, men ändock i teorien, berörde Pverges rätt och intresse. På den outredda ståndpunkt, hvarpå saken befann sig, var det en stor anledning för oss att antaga det sednare. Någon närmare och grundligare undersökning rörande denna sak från svensk sida hade aldrig egt rum vid de tillfällen då frågan förut förevarit i Storthinget. (Det argusiska renomisteriet. och den gamle bekantesradomontader taga vi alls icke med i räkningen.) En utredning af det statsrättliga förhållandet föreföll oss under sådana förhållanden hvarken onyttig eller vådlig. Man kunde derigenom komma på det klara: med saken, om hvars beskaffenhet få, om ens någon, inom svenska representationen då hade någon på verklig insigt grundad öfvertygelse. Hr Dalman väckte den 21 Dec. på riddarhuset en motion med detta angifna syfte. Detär mer än troligt, att Aftonbladets utgifvare i samspråk med hr Dalman uttalat sitt gillande af detta syfte; men hr: Dalman missminner sig alldeles, då han påstår sig ha för honom uppläst sin motion, innan den afgafs. Den bär alla spår af att vara i stor hast hopkommen straxt före plenum, och om den hade blifvit Aftonbladets utgifvare på förhand meddelad, så skulle han icke kunnat undgå att anmärka de flera inadvertenser och motsägelser, som förekomma i densamma och bland hvilka den vigtigaste är den, att motionären begär en utredning af det statsrättliga förhållandet och på samma gång förutsätter, att saken redan är utredd och begär, att Storthingets beslut skall ständerna meddelas. Först middagstiden den dag då motionen blifvit väckt, erhöll Aftonbladsredaktionen kännedom om slutstrofen i motionen och dagen derpå om motionen i sin helhet, hvilken då befanns vara sådan, att redaktionen, i stället för att införa. den med större stil under Stockholmsafdelningen, fann äg böra trycka den med petit längre bort i bladet. Det var icke motionen i hela sitt innehåll, som Aftonbladet sedermera ansåg sig böra understödja, utan det, som den i sin rubrik angaf sig åsyfta: en utredning af det statsrättsliga förhållandet. Hr Dalman ansåg också då nödigt att. dels vid motionens remiss å riddarhuset förklara, att han icke velat uttala någon bestämd mening i afsende på det norska ståthållarembetet eller föreslå något slags direkt ingripande i denna sak från svensk sida, utan endåst begära den utredning af det statsrättsliga förhållandet, som kunde anses af omständigheterna påkalladt, hvilket han också sedan uti en i Aftonbladet den 9 påföljande Januari införd skrifvelse förklarat vara det enda han ville och åsyftade. Det är temligen väl bekant, huru pass hr Dalman sedermera stod fast vid denna tolkning af sin motion och huru noga han afhöll sig från allt, som kunde få namn och utseende af agitation. Diskussionen i ämnet inom pressen och riksdagen började, och det dröjde icke länge innan. saken fick den utredning som vi hade ansett önsklig. Sorgfälligt ochsamvetsgrann4 togo vi kännedom om allt som i detta ämne från alla sidor anfördes. De flera lugna och värdiga framställningar af saken, som, nu inom norska pressen aflöste de föregående lättsinniga och utmanande artiklarne, äfvensom de sakrika framställningar som. egde rum inom svenska representationen, stadgade efterhand hos oss en bestämd öfvertygelse, att Sverges rätt och intresse icke kräfde någon inblandning i denna sak; och att densamma endast skulle vara hinderlig för, i stället för att befordra den önskvärda revisionen af unionsfördraget. Hvarje motståndare, som kan och vill visa någon billighet, vet att vi icke genom några maktspråk utan genom så utförlig och mångsidig ee som väl inom pressen blifvit egnad åt någon offentlig fråga, gifvit skäl för vår öfvertygelse i det förra hänseendet; erfarenheten har redan hunnit ge oss rätt i det sednare. Att vi åter, troget fasthållande vår uppfattning at hufvudfrågan, i den episod, hvarom här är fråga, mcdså mycken värma kunnat förfäkta en öfvertygelse, som till.en del.stod i strid med en ös redan uttalad tanke och förmodan — det skall hvarje verkligt rättsint menniska, tillhörande hvilkendera meningen som helst, lätt kunna fatta. Vi älska sanningen långt mera än vi älska våra egna yttranden endast derföre att vi sjelfva ha yttrat dem, och vi anse för en usel konseqvens, att hårdnackadt hänga fast vid egna misstag eller iakttaga en försigtig tystnad, då man insett dem. TEATER. KONGL. TEATERN: Giftbägaren, komedi på