Aftonbladet – 26 november 1861, sida 2

s. k. mellanredden. Natten derpå tilltog cen svår storm, så att, oaktadt båda ankarne voro fällda med kettingarne på ända, brast alltsammans kl. 6 på morgonen. Man lyckades väl nu att tillsätta stagfocken och styra ut ur hamnen, men olyckligtvis strandade ER på en öderutanför. Flera personer i land, som åskådade detta olycksöde, rådslogo med hvarandra huru de bäst kunde komma de nödlidande till hjelp, och. då stormen var mycket svår beslöts att man skulle dröja en stund; strax derpå hissades nödfeg från fartyget. då skepparne C. A. Larsson, W. Petersson, Å. Holgersson och sjömannen J. Jonsson begåfvo sig ut i en större båt, för att söka rädda de skeppsbrutne, men måste återvända med oförrättadt ärende. Skepparen C. A. Larsson tog strax derpå en liten lotsbåt, kastade af sig rocken, band fånglinan till båten om lifvet och begaf sg ensam ut att rädda dei nöd stadde samt lyckades dervid att först berga kaptenen på fartyget; återigen begaf han sig åstad och hade den den attmed största möda rädda och ilandföra den andra mannen på fartyget — eller tillsammans hela besättningen, som troligen i annat fall gått en säker död till mötes. Denna vackra och sjelfuppoffrande handling af skepparen Larsson förtjenar att af vederbörande TERO till någon offentlig belönings erhållande. --Fartyget har sedermera blifvit taget från grundet och lasten bergad. Under samma olycksstorm som rasade den 16 dennes hafva tvenne fartyg, ett större och ett mindre, drifvit på land i Bergqvara hamn, och det berättas, att nästan längs hela kusten af Kristianopels socken ligga fartyg drifna i land, alla mer eller mindre skadade.