Aftonbladet – 26 november 1861, sida 2

ansett för död och! lemnat den, men som nu minsann lät höra att han lefde och försökte fåfängt att resa sig upp. Denise blef rörd vid åsynen af det lilla vackra djuret och bar hem-det i sin fiskkorg; det. skulle blifva hennes fosterbarn. ennes medlidande blef belönadt; killinen växte snart till en get, som man kallade Follette, åch påföljande vår mjölkade Follette redan god och mustig mjölk, som man kunde sälja. Detta skulle blifva ännu en inkomstkälla för Denise. Återstod att finna köpare; men man köpte ju hennes räkor — hvarföre ej lika såväl hennes skummande getmjölk. Olyckligtvis ringaktar man i Normandie, der man or så godt om mjölk, den som fås af getterna, och dessa djur egas också endast af de aldrafattigaste invånarne. Under en hel månad försökte Denise således utan framgång sin lilla handel. Hvarje afton gick hon till Honfleur, åtföljd af sin get, hvilken sednare dock alltid återvände med lika svällande jufver, till utseendet likväl föga känslig för denna förödmjukelse. Denise deremot kände sig a t bedröfvad, oaktadt geten hoppade glad omkring henne samt då och då 1 förbifarten tog sig en mun full gröna blad från buskarna. SHörpå mitt barnX, ropade en dag en läkare från Honfleur, som hon mötte, nästan atan att märka det; Xstanna då, flicka! Hon gjorde så och återvände ett par steg för att böra på läkaren, som till hälften vände sig i sin lysande sadel och hejdade sin grå häst. Det var fråga om en sjuk, som man föreskrifvit att Öricka getmjölk. SJag skall visa dig hvar det är och du san komma i morgonX, sade doktorn.