Aftonbladet – 26 november 1861, sida 2

het för sin fordrans indrifvande, Hår föga: realvärde och att det vanliga motivet för köpeaftal, eller att köparen är bättre betjent med varan än med penningarne, här saknas; så lärer väl dock ingen kunna bestrida att ju ett verkligt köpslut egtrum, ehuru i samand med ett barmhertighetsverk. Den andra klassen lösöreköp härleder sig derifrån, att en, väl icke alldeles afsigkommen, men dock nn derangerad man antinen hårdt ensältes af sin fordringsegare eler sa nar medel till utsäde och andra nödiga förlag. För att beveka fordringsegaren-till återkallande af den kanske redan begärda utmätningen eller skaffa sig nödiga förlagsmedel, afhänder han sig sin lösegendom till fordringsegaren eHer förlagsgifvaren, med åtagande att, så länge egendomen får vara qvar i hans vård, gälda ränta å köpeski:l ngen (d. v. 8. den förra skulden eller förlagsmedlen) samt med muntligen betingad rätt att få, om han så förmår, inom viss tid återlösa det sålda godset. Detta sista vilkor är det, som ställt dessa slag af lösöreköpi tvetydig dager, men ehuru ett sådant vilkor är mindre vanligt, fastän ej alldeles ovanligt vid andra köp och särskildt förbudet vid köp om fast egendom, torde det ej kunna npphäfva det första skriftliga aftalets egenskap af verkligt köpeaftal. Några andra lösöreköpe-aftal än dessa begge förekomma numera icke såsom regel, d. Vv. s. såsom föremål för lagstiftningens påaktande. Att sveket och bedrägeriet någon gång begagna äfven lösöreköpen såsom medel, är visserligen sannt, men fullt ut lika ofta begagna de alla andra af lagen godkända former för aftal. ; Om af denna upplysning tydligt framstår, att lösöreköpen numera ingalunda förtjena fördömelse, torde lika klart visa sig, att de hafva föga inflytande på frågan om underpants-institutionens behöflighet, enär de högst sällan kunna, såsom lagutskottet och högsta domstolen antagit, suppleras af underpanten. Utom det att underpantslånen äro afsedda till häfstång för den gryende välmågan, då deremot lösöreköpen äro tillfälliga stödjepelare, ämnade att hålla behofvet uppe från nödens djup, så måste underpantslånet, derest man ej vill gå så långt i rättsvidrighet, att gifva panträtten företräde framför en sednare, genom tradition fulländad eganderätt, väsent ligen betingas af ert förtroende till låntagarens framtid, hvilket endast undantagsvis kan komma den till del, som genom lösöreköp måste afhända sig det nödvändigaste. Må det härefter tillåtas ins. på grund af den kännedom han under sin tjenstgöring i särskilda landsändar förvärfvat om folkets lynne, ställning och behof, att uttala sitt stora tvifvel på underpantsinstitutionens gagn eller erforderlighet för vårt land, förutsatt äfven att den formuleras mera tillfredsställande, än lagutskottet anses hafva gjort. Till en början tror ins. att, i betraktande af det zvenska lynnets böjelse för ståt och ostentation och att mindre rätta munnen efter egen än efter andras matsäck, underpantslånen skulle föranleda slöseri, liksom de, under nu allmänt rådande obenägenhet att tjena under någon annan, skulle förleda mången gesäll, verkmästare, rättare 0. s. Vv. att i förtid söka en sjelfständig verksamhet och börja utöfmingen af yrket på egen hand, innan han tillräckligt satt sig in i alla dess detaljer och innan han sett sig om efter kunder. För det andra iubillar sig ing., att hvilken yrkesidkare som helst, med undantag af de eminentare förmågorna som med eller utan lån bryta sig väg, gör klokast för sig sjelf att icke börja på egen hand förr än han kan göra det, utan att skuldsätta sig för till och med det nödvändigaste till yrkets utöfvande, likasom ins. högeligen betviflar att, på sätt en af högsta domstolens ledamöter yttrat, det skall befinnas statsekonomiskt välbetänkt att bereda lättad utväg för yrkesidkaren att utan ringaste tillgång till rörelsekapital på allt sätt komma i tillfälle att för egen räkning drifva yrket?, helst ins. föreställer sig, dels att såväl yrket som yrkesidkaren bäst uppfylla statsekonomiens önskningar derest de stå på så säkra fötter, att de ej kullkastas af den första konjunkturernas hvirfvelvind, och dels att endast det yrke, som drifves med tillräckligt och alltid påräneligt rörelsekapital, kan antagas blifva, statsekonomiskt sedt, väl drifvet. Slutligen och för det tredje är det en allmänt bekant sak, att i våra dagar den,som vill ställa sig att arbeta under en annan, vanligen åtnjuter så god aflöning, att han inom en ingalunda lång tid kan spara ihop hvad som kan erfordras för en första uppsättning till bedrifvande af de yrken, som här äro i fråga. Särskildt hvad jordbrukaren beträffar äro förhållandena så gynnsamma att han, sedan 1858 års förordning utvidvs rättigheten till jordafsöndring, med få rs dränglön kan köpa sig egen torfva och allt hvad som erfordras för att odla den. För dessa, d. v. 8. för de kloka och sparsamma, behöfves ej underpantsinstitutionen. Och väl är det, ty vore den behöflig, skulle utan tvifvel arbetskrafterna vid landets domstolar behöfva betydlig förstärkning. : Landtdomare. (Insändt). Några ord om flottan. Under sednaste tiden har nationen erhållit flera värderika upplysningar rörande detta vapen, dels