Aftonbladet – 25 november 1861, sida 3

ör att-lefva utan bekymmer af spelhusrrendet. Svenska slöjdföreningens reorganisation. Det af komiterade upprättade färslag till ya stadgar för slöjdföreningen är åtföljdt if följande skrifvelse, innefattande motiverna ill lagförslaget: Till svenska slöjdföreningens direktion! Sedan svenska slöjdföreningens stadgar antogos den 6 Okt. 1845 hafva 16 år förflutit: svenska ndustrien och näringarne hafva derunder gått framåt till en förut krappt anad höjd, hvaremot föreningens enda lifsyttring under hela denna tid nästan uteslutande inskränkt sig till bildandet och utvidgandet af dess skola. Utan att i ringaste mån vilja underkänna vigten och värdet af denna läroanstalt, torde man dock kunna åstå, att föreningen härigenom ingalunda hvarken utvecklat den verksamhet, hvaraf hon, med rätt använda krafter, varit mäktig, eller utöfvat det inflytande, som hennes stiftare vid stadgarnas arenan afsett. 3 I stadgarnas 2 heter det nemligen, att föreningen, 1 mån af sina tillgångar, skall bemöda sig a) att åt arbetarne inom de slöjdidkande klasserna bereda en bättre bildning till sedlighet, förstånd och en samt i sådant afseende jemväl inrätta eller understödja härtill lämpliga läroanstalter. Då nu föreningen blott inrättat och understödt en sådan läroanstalt, men icke vidtagit någon annan åtgärd för det ifrågavarande ändamålet så synes, att denna föreskrift blifvit af föreningen blott till en del fullgjord. pb) att till allmän kännedom och begagnande bland svenska slöjdidkare sprida ineller utrikes skeende uppfinningar och rön samt förbättrade arbetssätt, äfvensom meddela uppgift på sådana personer, som äro skicklige att dem utföra; för hvilket ändamål föreningen anskaffar och åt sina medlemmar tillhandahåller tidskrifter, böcker, ritningar, modeller och varuprof, de sistnämnda försedde med tillverkarens adress. Detta har endast skett genom det bibliotek, som föreningen anskaffat åt sin skola, och hvarvid skolundervisningens behof naturligtvis utgjort och måst utgöra förnämsta syftemålet. ec) att å lämpliga tider föranstalta offentliga förevisningar af svenska slöjdalster, företrädesvis sådana, som föreningens egna medlemmar åstadkommit. Något sådant har under föreningens tillvaro ej egt rum. En gång har skolans lokal varit åt staten uthyrd för en industriexposition, men föreningen sjelf har i detta afseendeingenting annat åtgjort, än anordnat förevisning af elevernas arbeten jemte några utställningar af diverse konstalster i förening med skolans egna samlingar samt lånade instrumenter och maskiner m. m., hvilka förevisningar dock icke kunna hän föras till industrioch slöjdexpositioner. d) att genom utmärkelser, belöningar eller uaderstöd, lifva hågen och egga täflan bland skickliga arbetare. I denna väg har icke annat blifvit gjordt, än hvad som varit en följd af framl. öfverdirektören Wallmarks testamente, enär man väl icke dit kan räkna de belöningar och uppmuntringar, som tilldelats skolans elever för deras arbeten i skolan. Orsaken till dessa i åtskilliga afseenden otillfredsställande resultater af föreningens verksamhet synes komiterade ingalunda, såsom stundom blifvit uttaladt, vara att alla föreningens både BEGE och krafter tagits i anspråk för skolan. Öm så skett, hade dock detta icke varit för skolans ändamålsenliga utveckling. behöfligt. Skolan uppsattes neml. först af föreningen ensam med dess egna medel, men så snart denna läroanstalt började visa sig utöfva ett alltmera välgörande inflytande, kommo genast staden och staten emellan och lemnade ett understöd, vid sidan af hvilket föreningens fe penningebidrag ST blef obetydligt. Det synes med afseende härå temligen otvifvelaktigt att om föreningen äfven i andra af de genom stadgarne angifna riktningarne utvecklat en motsvarande verksamhet, som lofvat att blifva fruktbärande, skulle hvarken staden eller staten uraktlåtit att äfven i dessa riktningar komma föreningen till hjelp; hvårjemte otvifvelaktigt såväl ledamöternas antal som enskilgas a till uppoffringar för föreningens ändamål skulle hafva stigit. Icke heller hafva föreningens krafter i öfrigt varit särdeles hårdt anlitade för skolans skull, enär föreningen vanligen blott en g ng om året varit sammankallad, och detta endast för att höra en berättelse om skolans, d: v. s. hela föreningens i denna koncentrerade, verksamhet; för att välja några nya ledamöter i direktionen, utse revisorer m. m.; och om föreningens medlemmar under sådana förhållanden blifvit likiltiga för föreningens angelägenheter, förefaller detta verkligen mindre besynnerligt, än att någa ledamöter alls kunnat förmås att qvarstå. nder tiden har en direktion af 18 ledamöter förutom skolföreståndaren och sekreteraren varit tillsatt; men resultaterna af denna direktions verksamhet ha icke heller visat sig utom skolan, hvars styrelse det likväl synes komiterade hafva kunnat peta åt några bland direktörerna jemte skolföreståndaren, då de öfriga blifvit i tillfälle att mera egna sig åt föreningens öfriga ändamål, hvilka då säkert icke skulle blifvit, såsom nu, t llbakasatta, isynnerhet som föreninensåväl i direktionen som bland sina öfriga födamöter räknat utmärkta både vetenskapsmän och industri-idkare, äfvensom insigtsfulla och fosterländskt sinnade personer ur andra samhällsglasser. Hade föreningens äldre i sin helhet varit ändamålsenlig, skulle sålunda visserligen icke skolan lagt något hinder i gr för arbete i andra riktningar, Icke heller kan man förebära brist på medel; ty något försök att erhålla sådana för andra ändamål än skolans utgifter har ej blifvit gjordt. Dessa förlamande orsaker ligga, såsem det synes, just uti föreningens stadgar, hvilka visserligen bestämdt angifva föreningens ändamål, men deremot knappast enslemna en antydan om sättet huru detta ändamäl skall ernås. Blott i en enda riktning meddela stadgarne en föreskrift i detta hänseende, nemligen 1 8 S, der det heter, att direktionen eger hvarje år utse: En kunnig och nitälskande man, till att hafva närmaste inseendet öfver de läroanstalter föreningen kan komma att sjelf inrätta eller understödja, och hvilken, om han Gl förut ärledamot af direktionen, ändock eger i hennes öfverläggningar och beslut deltaga. Vi känna resultaterna af denna föreskrift. En skolföreståndare antogs, hvars uteslutande åliggande blef att arbeta i skolans intresse. Det uppstod ett lif och en verksamhet i denna rikt: ning, som vida öfversteg hvad man från böjen kunnat hoppas; bidrag och understöd erhöllos både af det kongl. husets medlemmar, staten, staden och enskilda medborgare, och skolan ut.växte till sådana dimensioner, att hela föreningen snart nog kom i skuggan af sitt eget verk. — Tänkom oss nu att föreningen utsett andra personcr, hvilka haft till uppdrag att verka för