Aftonbladet – 23 november 1861, sida 3

atföljes äfven nu af sm m dahl, som förer hans talan. Bergsprängarer Lars Petter Pettersson hvilken är öfvertygad om tt ha deltagit i misshandli anmäldes al sman Nordqvist icke haf se anträffas, emedan han afvikit från sitt arbete å Yttringe. Protokollet Tör förra rättegångsdagen upplästes och godkändes såväl af målsegaren .som åkla garen och de tilltalade. Derom ånyo af domstotens ordförande tillfrågade vidhölio Pettersson. S att han var bångstyr. hvaruti denna b : jo han var ade tag i hammare 8 att göra sig ledig för att bör Ass, och derföre tog jag och tuktade honom. Tilläggande Pamp på förnyad fråga om han ej ens hört Pettersson ngar det han slog Jäderström uppmana denne att bekänna för attslippa mer stryk, att han nu visste hvarföre Pettersson slog Jäderström. Floren som vidI sitt erkännande att ha utlemnat handbojorna, äfvensom att efter sin ankomst till Yttringe dagen derefter, innan Jäderström blifvit öfvertygad om stölden, hafva påskirufvat bojorna ånyo, ehuru till följd äf svullnad i den venstra handleden fängslet kunnat anbringas endast å högra handleden, påstod att tdå han ej fistat kedjan. rn varit oförhindrad att gå hvart han ville. Vittnesförhöret började derefter sedan hr Dahn, Fredriksson och Johan Magnusson fått afägga vittneseden. Då Fredriksson och Magnus son hvar för sig förekallade, icke hade sett att bergsprängaren Johansson, förra rättegångsdagen af Jäderström angifven att ha varit delaktig i våldet, utdelat några slag så fick hän, som fått intaga plats å de tilltalades sida, nu på åklagarens yrkande höras som vittne i målet. Handlanden Dahlin berättade: att han kl. mellan 5 och 6 på e. m. den 10 sistl. Okt, eller den dag då uppträdet egt rum, hemkommit från staden. Det hade då ännu icke varit mörkt. Pettersson hade genast efter Dablins hemkomst kommit GR till Dahlin och omtalat att han blifvit bestulen af plåtslagaren; samt bedt hr D. gå ned och derom tillspörja Jäderström. På Petterssons enträgna begäran hade hr D. gått ned till stugan vid sjön. Hr D. hade då uppmanat Jäderström att erkänna stölden, då intet ondt skulle komma att vederfarås honom, utan han skulle blifva fri. Då Jäderström fortfarande bedyrat sin oskuld men för hr D. blifvit afsamtlige arbetarne uppgifvit att Jäderström flera gånger erkändt stölden, hade hr D. gått upp till sig och skrifvit den förut omnämnda lappen åt Pettersson som innehöll unpmaning till fjerdingsmannen att infinna sig å Yttringe och hålla förhör. På af Jäderström sjelf framställd fråga om han icke för hr Dahlin beklagat sig öfver att ha fått stryk, svarade hr Dahlin: jo detyttram, men icke trddde jag att han blifilla misshandlad som jag sedermera erfarit. Straxt derefter och under det Dahlin var sysselsatt med att skrifva till fjerdingsmannen hade Jäderström åtföljd af samtlige bergsprängarne uppkommir till gården. Jäderström hade då sedan hr D. tillsagt om häst och åkdon åt Pettersson yttrat sin önskan att få följa med till dingsmannen, men hr D. hade invändt: det ej värdt att du följer med midt i mörka natrighet bestått, svarade ildsint, tog af sig rocken, ynbarligen för ten. Pettersson hade begifvit sig å och hr D. ytterligare uppmanat Jäderström att bekänna. J. hade derpå erkänt att nantillgripit penningarne. samt yttrat: en tia och två ettor.Han hade dock frikat till hr D.: tom jag säger hvar de ligga så tror patron mig icke. Straxt derefter hade en af karlarne vid gården förevisat en grön tio rdrs sedel och yttrat: var det en sådan? Härpaå hade J.. invändt: Ynej den var gul. Hr Dahlin, sonmi nu förklarade sig hafva vid tillfället vi litet npprörd, hade ytterligare. klappande Jäderström å axeln, uppmanat honom att erkänna hvar han gömt penningarne, ty Pettersson ville honom icke något ondt, bara han fck igen sina penningar, emedan Pettefsson som en fattig arbetare, hade stort behof af desamma. Då Jäderström fortfarit att bedyra oskuld hade samtlige arbetarne, medförande Jiäderström, gått ned åt båtsmansstugan. Hr Dat lin hade dessförinnan yttrat: Jag behöfver v icke säga er vidare, att ni icke ytterligare få röra honom. Tilläggande hr Dahlin; vändande sig till Jäderström: Det var oförsigtigt af dig att erkänna att du tagit penningarne och sålund: vilseleda dem. Sedan Pettersson sednare på aftonen återkom mit från fjerdingsmannen, hade hr Dahlin åter gj ned till sjöstugan, der Pettersson bodde oci it Jäderström blifvit förd. Då Pettersson föreisat de dförda hbandbojorna och yttrat sir afsigt att skrufva desamma å Jäderström, had: vin ytt tHur har Florån kunnat skick: iandbojor? Derpå hade Pettersson svarat: Jo jag har fått fjerdingsmans befallning att unde: natten a dem på honom. Hr Dahlin hade innevårit då Pettersson bör jat påskrufva handbojor men gått ut, unde yttrande: Det här vill-jag ickeset. Hr Datli örklarade, på framställd alldeles icke varit vild, utan gar sa Jäderström anmärkte. att då hatidfbojorna bl vit påsatta honom, hade till och med fruntir mer varit närvarande, hvarpå hr Dahlin invände: Jag kan ej uppge hvem som var der nere, ty vid gården finnas: öfver fyrtio: personer. På morgonen, sedan hr Dahlin underrättate om att fjerdingzsmannen anländt, hade han åter gått ned till stugan. Floren hade då förklarat att Jäderström skulle häktas, men Dahlin motsatt sig sådant under förklarande, att skrinet först noga skulle undersökas, ty det kunde kannr vara en möjlighet att penningarne iunnes der. SÅ Om Floren förut undersökt skrinet visste ej hr Dahlin, men då det öppnades, anträffade Dahlin snart penningarne, af hvilka, såsom förut omnämdt är, tvenne ettor lågo i en anno. tationsbok och en tia under densamma. Pettersson hade då blifvit mycket altererad, och hade hr Dahlin yttrat: Det var en gruflig oför sigtighet att ni icke riktigt undersökt skrinet. Floren hade derefter ändock velat -häkta Jäde ström, derföre att han i vittnens närvaro erkänt stölden och, såsom Floren yttrat, efter all anledning nedlagt penningarne i skrinet. Dahlin hade motsatt sig sådant och tillsagt Jäderström att han finge gå hem till sin mästare och att ingen arrestering. skulle ega rum. Hr Dablin förklarade sin ledsnad öfver hvad sor passerat, äfvensom att han gått ned till stugan, men det är så alltid, att husbonden uppmanas af folket att ställa till rätta och skipa rätt, om tvist upp kommer, Härpå genmälde domhafvanden: En husbonde har äfven skyldighet och rättighet att noga tillse tjenares förehafvanden. , Magnus Johansson blef derefter förekallad, till utseendet mycket förlägen och nedslagen. Han hade vid frukosttiden kommit in i stugan, der, förutom Pettersson och Jäderström en gumma innevärit. Pettersson hade tillfrågat Jäderström om någon främmande varit inne, och då hade Fredriksson, som tillkommit, yttrat: är det nägot borta ? Pettersson hade derpå invändt: Ah jo, det är inte så fritt dett. Pettersson, somuppgilvit att 12 -rdr blifvit stulna ur hans skrin, hade påstått att han icke för stölden kunde misstänka någon annan än Jäderström. Denne hade ir nm c ör Eg SA dt ola