Aftonbladet – 23 november 1861, sida 3

dan de äro varaktigare och rymligare än trädfartyg) samt försedda med.starka maskiner och svåraste artilleri. Insändaren som ej kan hoppas, alt hans åsigt är den viktigaste som kan fattas, har endast velat ästa uppmärksamheten åt detta håll. N Om militärpensionerna. Till redaktionen åf Aftonbladet. Den nu församlade komiten, som hi sig uppdraget att utarbeta och afgifva förslag till åtskilliga förbättringar, rörande landtarmån, har äfven bland annat att för pensionering afgifva betänkande. Bland de vigtiga ämnen denna komile har till föremål är visserligen detta ej det minst maktpåliggande. Det är vä! sant, att stora förbättringar skett så väl i militären allöning som dess pensionering, mot den tic då den, som nedskrifver detta, tillhörde den svenska armån, och tidens fordringar pålade äfven högt denna förbättring; men vid bestämmandet förglömdes eller kanske rättare med fullt medvetande uteslötos de åldrige pensionärer, som redan under lika om ej trägnare-tjenstgöring med mindre löner och större depences för sina tjensteåligganden samt högre afgifter till ackords-amorteringen redan offrat sina krafter i statens militära tjenst. Kan en sådan behandling emot ålderdomen vara värdig nationen, och är den ej rent af stridande emot den af Gud hos menniskan nedlagda -samvetslagen? — Eller finnes något rimligt skäl att en äldre mot den bräckliga åldren lutande man med familj skall hafva mindre för Jifvets uppehälle än en yngre i en kraftigare ålder, under lika förhållande, då båda lefva isamma uid och sålunda under lika tidsförhållanden? Man svarar oss att tillökningen i pensionen med dervid fästade vilkor kan ej gälla retroaktivt; nå väl — detta svar kan 1 många fall vara rätt, men ingen regel utan undantag?, heter det gamla sanna ordspråket, och vi besvara detta skäl medden frågan: hafva vr de nu förgätne de dyrare tidsförhållanden, som. ega rum, någon retroaktiv verkan? Svaret kan ej vara villrådigt och måste blifvr: nej, visst icke — de måste för sitt lifs. uppchälle följa den tid, hvari delefva. Alllså kan ej detta argument här vara. gällande, utan svaret förblifver en ostridlig sanning. Det andra uppgifna skälet, nemligen dc skyldigheter, som medfölja den ökade pensionen, måste vi äfven besvara med den frågan: hafva de, som före 1858 års riksdag tagit afsked med pensionsrätt, blifvit ti lfrå gade om de vilja ingå på dessa ;skyldighe ter? Svaret blifver äfven här: nej, insalunda Det Kar ej-ens varit tillåtet för dem att be sära något sådant; — alltså utestängda från all möslighet alt blifva delaktiga ar den högsta nöd påkallade tillökningen i pensionen. En strimma af hopp framglänser nu, då vår älskade konung Bit pensioneringen äfven komma under den församlade komit öfverläggningar. — Vi känna ej om förutnämnda ämne är specielt af. vär varmhjertade konung komiten förelagdt, men vi våga hvilket fall:som helst hysa den förtröstan, at: de aktade män, som erbållit de vigtiga uppIragen, äfven skola med deltägande öppet uttala och alg tf g i ämner, stöd på billighet och rättvisa, till de militärer rmån, som ny blott åmjuta den gaml nsionen och icke vunnit inträde i någor ahnan statens tje varigenom deras berg ning på ålderdomen kom vard tryggad. Vilkoret sen: alt i kr 50 år, hvare sande, men åtujulfa naturlig forifarand den högre pensionen, kan visserligen synar söm ett svagt skäl emot dem, som tagi sked före 1853 års riksdag och ej uppnåt år, men åter efierdessa fyllda 60 åren ir kategorien lika bäde för dem, söm tagir usked före och elter nämnde riksdag; — ulltså ligger ej något sådant vilkor i vägen tt vid den åldern få ålvjuta lika pension ned dem, som efier oftanämnde riksdag emnat sin militära tjenst. Att här endast är fråga om sådana miliärer, som före 1858 års riksdag med penionsrätt ufter då gällande lagar tagit afsked ch icke butvit hugnade med någon anman statens tjenst, hvars löneinkomst ej undertiger den gamla pensionens dubbla belopp. orde böra nämnas såsom. förtydligande al nsändarens enskildta tanka. CERRO AEA Till Redaktionen åf Aftonbladet. o MOVE: Ån omr år SE ARE TT.