Aftonbladet – 23 november 1861, sida 3

pansarklädda skepp ha gjort sig gällande: nen dessa försök äro nästan för dyrbara för ett. land med så små tillgångar som vårt, synnerhet om man tager i betraktande fölande anmärkningar, hvilkas sanning erfarenArtillerivetenskapen har un a tiotalen a ort så otroliga ramsteg, att, enligt fö gjorda i Engand har man med en Armstrongs kanon ;ch 126-pundig kula på 1800 fots distans. i örsta skottet splittrat ett svårt lager af ekpalkar, beklädt medvalsade jemplåtar af 10 tums tjocklek. Då man nu redan uppnått on så förvånande effekt af artilleripjeser, så torde man äfven kunna antaga, att snart 10g skall konstrueras skjutpjeser med ännu mycken större förstöringsförmåga. Af of: vänstående finner man att om man vill be släda ett skepp med jern, så att det blir koltfrilt, så måste denna beklädnad vara ockare än 10 tum. Hvarje menniska med sundt omdöme, äfven utan att vara hvarken keppsbyggmästare eller sjöman, bör förstå it gränsen för elt skepps beklädnad, med att så tungt ämne som jern, snart är hunnen, eh att om ett sådant pantsar ej skall göra skada, snarare än nytta, så måste det vara ,genomträngligt för skott. Om bresch blir skjuten uti en så beskaffad sida, är förstö celsen så stor att skadan är omöjlig att för i vera, och om skeppet samtidigt jgång så är dessundergång ound viklig. Gjorda försök gifva vid handen, att då en skeppssida, bygd af tunn valsad jernplåt, wäffas af ett skott, detta i allmänhet ej förorsakar större hål än å en vanlig trädsida och att detsammas tilltäppande ganska lätt verkställes, hvarföre de i sådant fall ega ett bede framför pantsarskeppen. Lägtill de orimliga kostnaderna 5å 3 millionerrdr som byggandet af ett sådant slags skepp medför, så tyckes det som vi måste afsäga oss det dyrbart nöjet af dylika försök. ; Af dessa skål har insändaren kommit til! den tro att vår flotta bör tillsvidare förses med fartyg, byggda af tunn jernplåt (emedan de äro varaktigare och rymligare än trädfartyg) samt försedda med.starka nraskiner och svåraste artilleri. Insändaren som ej kan hoppas, att hans åsigt är den ktigaste som Kan fattas, har endast velat sta uppmärksamheten åt detta håll. Ka 4